Plötsligt var jag guide för slädhundsturer! Norrmännen får friluftslivet med modersmjölken och är lite mer laidback när det kommer till certifiering av guider. I Sverige har det nyligen införts en fet fjälledarnorm som man måste uppfylla om man ska konkurrera på arbetsmarknaden för guider. Kanske kommer det en liknande norm i Norge, men än så länge är det fritt fram för vem som helst att pröva lyckan som guide. Flera slädhundsguider som jag har träffat här på Svalbard började jobba utan att ha erfarenhet av vare sig hundar eller guidning, så jag är i gott sällskap, vilket känns skönt.
Högsäsongen för slädturer är i mars, april och maj, och då kommer jag att köra turer med turister hela tiden. November till februari är mörkertid och lågsäsong, vilket innebär ett par turer i veckan. Än så länge har det inte kommit tillräckligt mycket snö för att köra släde, så då kör man med en hästkärra på vägen istället.
Den mindre glamorösa delen av jobbet är ”handling”, vilket betyder att man tar hand om hundarna och ser till att de har det bra. Jag åker ut till hundgården, som ligger en mil utanför Longyearbyen, två gånger om dagen. En gång för att ge hundarna vatten, och hacka bort deras frysta bajskorvar. Och en gång för att ge dem mat. Att klappa hundarna och ta hand om eventuella skador ingår också i jobbet. När det kommer mer snö kommer jag också att behöva lägga en hel del tid på snöskottning.
Jag jobbar för ett företag som heter Svalbard huskies. Ägaren är svensk och heter Niklas. Under lågsäsongen kommer jag att jobba mycket ensam i hundgården, men under högsäsong är vi två anställda.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar