I helgen var det bluesfestival i Longyearbyen. I perioden oktober till februari kommer det inte så mycket turister till Svalbard. Men då och då arrangeras tillställningar som bluesfestvial, jazzfestival och solfestvecka, vilket lockar både turister och fastboende. Jag var på två konserter på ”puben” tillsammans med lite folk från Arctic Adventures, som är ett av många andra turföretag på Svalbard. Att komma in i en folkfylld pub och lyssna på musik kändes som en välbehövlig paus från det ensamma hundgårdsarbetet ute i kylan. Både banden bestod av väldigt skickliga musiker, speciellt en tjej som var helt rå på fiol. Det spelades ”bluegrass”, vilket inte direkt är min favoritgenre, men det var så mycket energi och glädje i musiken att jag gärna lyssnade ändå. Höjdpunkten var när de spelade ”Man of constant sorrow”, som är ledmotivet i filmen ”Brother where art thou”. Då tänkte jag med stor saknad på mysiga filmkvällar och fina människor i värpingekollektivet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar