Efter en deppdag tog jag mig i kragen. Jag ringde runt, mailade och gick och pratade med alla andra turföretag i Longyearbyen och hörde om det möjligtvis fanns jobb för mig. Det var ingen som kunde erbjuda något ”fast”, men flera som sa att de kunde behöva extra hjälp ibland. Numera tillhör jag därmed kategorin ”frilansguide”, vilket innebär att jag är lite av en springvikarie för olika företag. Det är svårt att veta hur mycket jobb det kommer att bli.
Eftersom det inte direkt är gratis att leva på Svalbard gav jag mig några dagar senare ut på jakt efter en lite mer stabil inkomstkälla. Jag sorterade Longyearbyens arbetsplatser på en önskelista, och längst upp stod Gjestehus 102, som är byns enda riktiga vandrarhem. Jag ringde upp Trond på Gjestehuset och det visade sig att han behövde någon som kunde jobba halvtid. Några dagar senare hade jag fått jobbet, och den 2 februari hade jag min första arbetsdag.
Halvtid är egentligen helt perfekt. Då har jag tid över att jobba som frilansguide, och inte minst tid över att dra på egna turer. Min poäng med att vara på Svalbard nu är att uppleva den arktiska naturen, testa att jobba som guide, och bestämma mig för om jag vill gå en guideutbildning till hösten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar