Häng i Abisko

Det känns väldigt bra att inte bli kastad in i civilisationen, utan att kunna vänja sig sakta men säkert. Abisko är ett bra ställe att göra det på. I takt med att dagarna har gått har vi blivit mer och mer civiliserade igen, vi har duschat, bastat, tvättat, hämtat bussgodspaktetet från Östersund med våra "vanliga" kläder och skor, handlat färsk mat, suttit på internet och så vidare. Det är en del praktiska saker som ska ordnas med och det känns skönt att få koll på allt före vi drar söderut igen. Tidigare trodde jag att jag skulle känna för att hänga i Abisko länge, gå toppturer och åka mer turskidor. Men nu visar det sig att jag känner att jag har fått årets dos av vinter, snö och skidor. Dessutom är det väldigt varmt här, snön smälter och skidföret är dåligt. Det känns som en lite tråkig mellantid i fjällen. På måndag bär det således av till mor i Jönköping, och jag gläder mig verkligen till att komma ner. Camille ska ner till Lund, och sedan vidare till Frankrike och systerns fyradagars födelsedagsfest.
Förutom diverse praktiska bestyr har vi passat på att hälsa på folket som jag lärde känna på forskningsstationen i somras. Igår var jag, Camille och min gamla "boss" Michal i Björkliden för att försöka åka skidor i värmen, vilket gick sådär. Det kändes tryggt och välkomnande att komma tillbaka till forskningsstationen igen, och det kändes fint och kul att uppdatera sig om folks liv.
I takt med att vi kommer tillbaka till det "vanliga" livet kommer vi också längre bort från vår tur, och jag saknar den redan. Första dagen efter turen hade man alla rutiner färska i kroppen, men de försvinner fortare än man kan ana. Det känns bra att vi fortfarande sover i vårt tält, så att iallfall en del av turkänslan och den icke-alienerade naturkontakten bibehålls. Vi har förresten tänkt att namnge vårt gröna tält till "grön" på samiska. Är det någon som vet vad grön heter på samiska?
Ända sedan vi kom tillbaka från turen har jag känt mig ganska trött, både i huvudet och i kroppen. Jag har ätit mycket mat och tagit det ganska lugnt. Det är väl så att kroppen passar på att vila ut sig rejält nu när en stor strapats är till ända. Jag hoppas att batterierna snart ska vara uppladdade så att jag har energin att ta tag i nya projekt.