Jäkkvik-Kvikkjokk

Wohoo! Vi klarade det till Kvikkjokk! Utan att åka buss, vilket vi övervägde före vi kände till förutsättningarna ordentligt mellan Jäckvik och Kvikkjokk. Saken är den att sträckan mellan dessa små byar är den minst befolkade och minst stugtäta längs hela Kungsleden. Vi var också lite oroliga över att det inte skulle köra några skotrar på denna etapp. Trots att skotrarna bolmar ut koldioxid och vrål och i tystnaden är de i viss mån våra vänner eftersom de erbjuder hårda fina spår i den annars djupa och mjuka snön, och att de oftast besitts av trevliga människor som kan skänka trygghet och goda råd när man behöver det som bäst. Nog om skotrarna, vi bestämde oss i alla fall för att anta utmaningen och ge sig ut i ”ödemarken”. Färden förlöpte fint, och vädergudarna var på vår sida nästan hela tiden. I Vuonatjviken fick vi uppleva vår hittills kallaste natt, minus 25. Det gick fint, jag blev bara lite kall om rumpan framåt småtimmarna. Under skidandet mot Kvikkjokk stötte vi på flera trevliga skoteråkare. Ett par från Vilhelmina skulle köra skoter ändå upp till Treriksröset. Fyra dagar senare mötte vi dem, på väg hem igen! Jag antar att skillnaden i våra naturupplevelser är ganska stor; de som svischar fram genom landskapet och vi som går och spanar på samma fjäll i flera dagar. Några andra skoteråkare hade kusinträff på Ballekjaure där de stod och pimplade när vi kom. Vi blev bjudna på kaffe och älgkött. Jag har inte ätit kött på många år, men det kändes helt okej att äta älg faktiskt, och det var gott. När vi började närma oss Västerfjäll var vi förberedda på ännu en natt i tält, och vi hade hört att den gamla charmiga byn numera enbart befolkades på sommaren. Dock var det flera skotrar som körde runt, och en kvinna var ute och rastade sin hund. Efter att ha knackat på och lite försynt frågat om skotertrafik och varmvatten blev vi inbjudna till att bada bastu och sova inomhus! Det var bara till att tacka och ta emot. Att bada bastu var underbart, och det var riktigt skönt att för en gångs skull inte ha 17 lager med kläder på sig :) På vägen mellan Parka och Tsielekjokkstugan fanns en nedförbacke som såg ruskigt brant ut på kartan. Vi tänkte att de nog skulle bli svårt att ta sig ner med våra pulkor, och frågade alla vi mötte om hur brant det egentligen var och om det fanns alternativa vägar. Tillslut bestämde oss för att göra ett försök. Vi skidade upp de 250 höjdmetrarna på kalfjället, och det kändes väldigt spännande när vi stod på toppen och blickade ner i den trånga dalen. Det visade sig att backen inte var så brant som vi befarade och vi kunde lugnt och tryggt glida ner till Tsielekjokkstugan där vi bestämde oss för att stanna över natten. Tyvärr fanns det ingen ved i stugan, men vi höll tillgodo med värmen från våra sovsäckar, kläder och några yllefiltar som fanns tillhands. Plötsligt kom det ett gäng med män på skoter. Det tyckte att vi inte skulle sitta i en kall stuga och gav oss därför massa ved. De tände även upp en brasa i kaminen, och borrade upp ett hål i isen på jokken så att de kunde hämta vatten åt oss. Vi bara skrattade och tog emot. Det har sina fördelar att vara två unga tjejer på tur. Jag skulle tro att vi får en hel del mer hjälp än vad två killar hade fått, och det är ju lite sjukt att det förhåller sig så. Lite senare på kvällen fick vi besök av två ”ungdomar” som hade en fjällstuga nån mil bort. Det var trevligt att för ovanlighetens skull prata med folk i sin egen ålder. Även de bjöd in oss att bada bastu, men eftersom det var sent och vi skulle skida långt dagen därpå tackade sa vi nej tack.
Nu har vi alltså kommit fram till Kvikkjokk, vilket innebär att vi är lite mer än halvvägs på vägen mot Abisko. I Kvikkjokk ska vi hämta upp vår mat, som vi skickade hit med bussgods för flera veckor sedan. Vi hade även suktat efter att få laga palt, men det visade sig att de inte hade några färskvaror på Kvikkjokks minilivs, så vi får väl se hur det blir med den saken. Vi har i alla fall fått förnämlig logi på Kvikkjokks fjällstation. Vi frågade om vi inte kunde få sova i deras gamla lada och visst fick vi det. Så nu har vi ett helt hus för oss själva, med ett björnskinn hängandes i taket och riktiga madrasser att komplettera våra liggunderlag med. Internet fick vi låna av några vänliga rovdjursforskare, som har bas här i Kvikkjokk när de är ute och fältarbetar. Planen är att vi ska skida vidare norrut på torsdag. Nästa stora stopp blir Saltluokta.