Vi hade haft strålande väder i många dagar och tyckte att det kändes passande att bege sig till Norge och kusten och havet och fjordarna och en riktig strand. Det var första gången jag fortsatte västerut från Abisko. Och det var en fantastisk vacker syn. Jag satt i bilen och rös i en halvtimme för att naturen var så underbar och häftig. Norge är ett bra land alltså. Naturen känns lite vildare. Spetsigare toppar, brantare fjällsidor och lite mer dramatiska vyer. Också gränsområdet tyckte jag om. Där är väldigt kargt, ett nästan vegetationslöst sten- och klipplandskap. Stranden som vi hade tänkt oss till var vattentäckt när vi kom, så vi la oss på klipporna och solade istället. Det var ganska blåsigt, så vi kunde inte ligga och steka direkt, men det var avkopplande och skönt att bara ligga och läsa. När vi skulle bege oss hemåt igen hade vi tack vare tidvattnet en lång ”strand” framför oss. Att gå barfota i leran var härligt.
Och snart är du där igen.. är vi där igen. I Lofoten närmare bestämt. Och jag längtar redan hjärtat ur mig..
SvaraRadera