Som jag skrev tidigare var jag alltså tvungen att flytta ut ur min lilla stuga. Som tur var kunde chefen erbjuda ett annat väldigt bra boende i byn, nämligen i en av sjöbodarna (nausten på norska) nere i Sjöområdet vid Adventfjorden. Jag skulle alltså bo granne med den sjöbod där jag bodde med Elvira och Calle i november. Planen hade varit att bo med Calle och Fredrik ute i stugan, och de blev också väldigt besvikna när läget ändrades. Men det fanns plats för dem i naustet också! Det är perfekt att bo tre personer där, vilket passar bra med mina kollektivambitioner och min ovilja att bo ensam.
I månadsskiftet var det dags att lämna stugan i Bolterdalen. Det var så himla mysigt och trivsamt i stugan och det kändes lite sentimentalt att flytta därifrån. Tack och lov hade jag fått låna en ordentlig bil för ändamålet. Toyotaminibussen (som för övrigt måste vara den vanligaste biltypen i Longyearbyen) packades knökfull med mina, Calles och Fredriks grejer, samt lite möbler och husgeråd som vi kunde ta från stugan till naustet. Naustet var bristfälligt inrett och ganska litet, och vi var lite oroliga för att det skulle bli omysigt och trångt att bo där. Jag ägnade flera dagar åt att packa upp grejer, ordna med hyllor och göra fint. Resultatet blev bättre än jag trodde. Det blev faktiskt väldigt mysigt och trevligt, och det nu känns som ett riktigt hem.
Och det var så otroligt skönt att bo i byn igen! Att ha rinnande vatten, dusch och tvättmaskin. Att kunna gå och handla eller träna när man vill. Att slippa krånglande bilar och hala backar. Jag upptäckte också att det var väldigt skönt att inte bo på sitt jobb, och inte ha 80 hundar som man är ansvarig för 24 timmar om dygnet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar