Det hade varit ostabilt väder i en månad när ett högtryck plötsligt drog in över sommarsverige och gav soligt, varmt och lugnt väder på västkusten i en hel vecka. Just den där veckan hade jag och Lisa planerat in en kajakpaddling med utgångspunkt i Grebbestad.
Vi hyrde en urstabil nyazeeländsk tvåmanskajak, som enligt uthyraren skulle tåla upp till 12 sekundmeter. Men starka vindar och höga vågor var inget vi behövde bekymra oss om under turen. Från Grebbestad paddlade vi söderut och kom så småningom till Smögen. Det vackra vädret lockade folk och fä ut i skärgården och det vimlade av segelbåtar, motorbåtar och badande barn. Jag nynnande på sången om Briggen Blue Bird som skymtade blänket från Hållö fyr och sedan förliste. Inspirerade av visan tog vi en tur ut till den vackra klippön Hållö och färden slutade bra mycket bättre än för Blue Bird. Vi paddlade in i en smal lagun, badade, och lagade pastasallad i solgasset.
Det var väldigt fint att spendera en hel vecka tillsammans med Lisa, och turen fylldes av glada gapskratt och förtroliga samtal. Lisa har lite mer paddelerfarenhet än jag, men vi lärde oss båda väldigt mycket under turen. Som hur man tar upp kajaken på en klippa, att det är viktigt att smörja in läpparna med solkräm, hur långt och länge vi orkar paddla varje dag, och så vidare. Paddlingen gav mersmak, och jag började givetvis fantisera om långa paddelexpeditioner. Tänk om man skulle paddla runt hela Sveriges kust!
När jag svischar förbi fina sjöar på tåget hem från paddlingen ser jag på dem med mina nya paddelögon. Jag ser stilla vatten som paddeln skjuts ner i, strandlinjer som kajaken kan glida längs med, och mjuka gräsytor som skulle vara lämpliga som tältplats. Min kropp gungar fortfarande och ryggmusklerna känns ömma och använda.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar