Oj, så mycket upplevelser det kan få plats på en vecka!Det är inte helt lätt att sammanfatta allt på några korta rader. Jag tror jag berättar om lite av varje i kronologisk ordning den här gången. Först var det skotten vi träffade i Ammarnäs. Han som skidade fem mil om dagen och skulle ta sig från Norges sydspets upp till Nordkap. Väldigt intressant att prata med. Sedan var det ”stormen”. Det var ingen riktig storm, utan ”bara” 15-18 m/s. I den vindstyrkan var fick man anstränga sig för att stå upprätt, snödrevet gjorde det svårt att se längre än till nästa ”kryss” och Camilles vantar blåste bort. Men det hela slutade bra och vi kom ner från kalfjället helskinnade. Så var det samen Elving som gav oss skjuts med skoter hem till hans lilla stuga där vi fick bo varmt och sova gott under natten. Nästa natt fick vi det betydligt kallare. Vi hade bestämt oss för att testa att bo i ett vindskydd, och natten till ära blev det cirka tjugo minusgrader. Men det gick bra det med. Sedan var det snälla människor i Adolfström som bjöd på glass och vykort före vi fortsatte färden upp mot Pieljekaise nationalpark. Där råder skoterförbud, vilket gjorde det mer spännande och naturnära att glida fram. Underbart vackert var det i nationalparken. Knotiga, lavbeklädda björkar och ett böljande, stenigt, snölandskap. Vi hittade en öppen stuga där vi beslutade oss för att ta en välbehövd och behaglig vilodag. Sista biten ner till Jäkkvik gick genom solsken på kalfjället. Väl här stötte vi på ett par långskidande lantmätare från Stockholm, som räknade in oss på deras lista över kufar de stött på på Kungsleden. Och vi får väl räkna in dem på vår ”kuflista”. Deras upplägg skilde sig ganska mycket från vårt; de skidar fem mil om dagen, bor inomhus och äter trerätters varje dag.
Ja, detta var lite av vad vi har fått vara med om under veckan som gått. Nu fyller vi på matdepåerna här i Jäkkvik och tar sikte mot Kvikkjokk imorgon. Det ska bli spännande att se vad nästa vecka har att bjuda på…
Skit. Som jag sagt tidigare There. Du är min hjälte, idol och inspirationskälla. det är så fint att få att hängt med under den resa du gjort under de senaste åren. hela jag ler när jag tänker på dig. kärlek o respekt.
SvaraRaderaSikkna äventyr, och sikkna äventyrerskor! Hoppas Camille inte frös fingrarna av sig när vantarna flög iväg. Kanske där finns en glad ren som har vantarna på sina horn? Skida lugnt och ta det varligt med tältet!
SvaraRaderaMånga kramr/Louise
Du har alltid en sådan härlig humor i ditt sätt att uttrycka dig Louise! Det är fint. Liksom de små inblick som ges av Theres och Camilles tur. Jag kan känna vinden mot ansiktet...
SvaraRaderaNej, ni har inte hamnat på vår 'kuflista'. Ni är värd all respekt för det som ni genomför. Vi följde era spår genom nationalparkens björkskog och inser att ni är riktiga tuffingar som mycket väl kan vara prospects för att följa med på nästa års äventyr.
SvaraRaderaKör hårt norrut och bered er på en riktig uppförsbacke efter Vakkotavare...
/Anders (inte han med stålmansdräkt)
Åh, vad fint med kommentarerna! Tack så mycket allihop!
SvaraRaderaRoligt att du hittade min blogg Anders. Vore kul att höra mer om hur det gick på ert äventyr :)
//Theres