Jul i Falköping

Julen firades som sig bör hos mormor och morfar i Falköping. Förutom de aktiviteter med uppbar julanknytning så bedrevs även skridskoäkning, lagning av radioapparater och zombiespel på internet.

Ribersborgs kallbadhus

Denna kyliga decemertisdag hade vi i styrelsen avtackning för vår kära DISI Alva (DISI = en anställning i Fältbiologerna som distriktsinstruktör och skolinformatör). Alva hade föreslagit att vi skulle bada på Ribbans kallbadhus i Malmö, och det visade sig vara en fullträff. Det var SÅ skönt att värma upp sin vintertrötta kropp i en bastu, springa ut spritt språngande naken i blåsten på bryggan, snabbt doppa sig i det iskalla vattnet, stå och känna sig förvånandsvärt varm en stund på bryggan, spana ut över ett mörkt Öresund och ett upplyst Malmö, och sedan gå in i bastun och bli varm och go igen.

Klimatdemonstration

Den 8:e december var det internationell klimatmanifestationsdag. I Lund var vi ca 150 personer som lyssnade på tal på torget och gick i demonstrationståg en runda på stan. Huvudbuskapet var att politikerna måste ta hårdare tag mot den globala uppvärmningen.

Andra tentan klar

Andra tentan denna termin var på miljöhistorian och tog formen av en omtenta. Eftersom jag läste min naturgeografikurs samtidigt blev det en ganska intensiv vecka. Hela helgen vigdes åt att skriva på tentan, så när den äntligen blev klar var det riktigt skönt. När jag fick tillbaks den visade det sig att jag hade fått VG, och det blev jag jättestolt och glad över.

Julstämning

I år har jag inte ansträngt mig särskilt för att upprätthålla jultraditioner och skapa julstämning. Min stämning infann sig främst på grund av: julmusik, julfika, julskyltade fönster och sist med inte minst julmarknad på Kulturen (som är lite som ett mini-Skansen) i Lund. Lite gammeldags, mycket hantverk och lokalproducerad mat. Schysst.

Björn på besök

I helgen var Björn på besök. Mycket trevligt. Tyvärr tog jag inga foton, så helgen får representeras av Jack Sparrow istället. På söndagskvällen såg vi nämligen Pirates 3, vilket kändes klockrent.

Du levande

Idag var jag också ganska trött. Dessutom hade jag inte träffat Waqas ordentligt på länge. Konsekvensen att detta blev en soft filmkväll med popcorn och glögg hos Waqas. Odd och Emil var också med. Vi kollade på Du levande, som är Roy Anderssons nya film. Den var inte som jag hade tänkt mig, men den var bra. Ganska rolig. Tempot i filmen är lågt, men det tycker jag är rätt behagligt. Alla scener är "utzomade", det är som att titta in i ett dockskåp. Miljöerna är väldigt genomtänkta och avskalade, som tavlor. Man känner igen många av situationerna i filmen, men samtidigt är alla människor väldigt passiva, och beter sig inte riktigt "naturligt". Ja, man skulle kunna fortsätta att analysera denna film länge. Den är definitivt sevärd.

En saga

I dag var jag ganska trött och sliten efter veckan. Bio kändes som den perfekta sysselsättningen. Jag, Linsen, Ellen, Linda och Forellen gick och såg Stardust. Det är en riktigt fin, vacker och underhållande saga. Lämpar sig för bio. Snyggt gjort och massa bra skådespelare. Rekommenderas å det varmaste. Jag var kanske lite extra mottaglig den här kvällen, och blev ganska berörd.

Klätterapan i Malmö

Idag testade jag, Anna (bekanting från Fältbiologerna), Louise (kursare från humanekologin) och hennes polare klätterväggen i Malmö. Det när nåt vi har snackat länge om, så det var schysst att det äntligen blev av. Väggarna i Malmö är lite fler, lite högre och lite brantare än de i Lund. Kul och inpirerande med ett nytt ställe att klättra på! Det känns skitbra att jag har kommit igång ordentligt med klättringen den här hösten. Nästan varje vecka har jag klättrat två dagar. Ett problem tidigare har varit att jag inte har haft någon som är lika peppad på att klättra som jag. För att komma tillrätta med detta fixade jag en maillista för alla jag brukar klättra med. Maillistan heter Klätterapan och består av en sju åtta pers. Den har resulterat i att det är mycket smidigare att få ta på folk och att det (nästan) alltid finns någon att klättra med. Bra! När man berättar att man klättrar är det ganska ofta som folk säger att de alltid har velat testa att klättra, och frågar om de kan hänga med nån gång. Flera gånger har det hängt med nytt folk till klättringen, och vissa har bestämt sig för att fortsätta. Det är roligt :)

Tillbaka på Geocentrum

Efter att ha läst humanekologi hela våren och halva hösten är jag nu tillbaka på naturgeografen. Jag läser en kurs som heter "Natur och miljöarbete i samhället". Den handlar om arbetsmarknaden för naturgeografer och lite om grundläggande miljöarbete (typ lite orientering i miljörätt, hur man skriver en miljökonsekvensbeskrivning, var man hittar kartor och geografisk data etc). Min tanke med att läsa kursen är att jag ska få lite bättre koll på OM jag vill jobba som naturgeograf och i så fall VAD jag vill arbeta med. Det känns rätt bra att vara tillbaka på Geocentrum. Anledningarna till detta är: 1 Det är så fina och bra lokaler, som man trivs i. 2 Man har mycket mer undervisning. Det är skönt att slippa ha självdisiplinen att studera på egen hand, och jag tror att jag lär mig mer. 3 Det är kul att träffa alla bekantingar från tidigare kurser igen. 4 Det är lättare att minnas tillbaka alla schyssta kurser jag har läst. Till exempel Tunisien-kursen förra hösten :) 5 Att läsa naturgeografi är mycket mer konkret än humanekologi, vilket kan vara ganska skönt. Dock var jag lite rädd att det skulle bli lite krock att komma tillbaka till den naturvetenskapliga naturgeografin efter att ha varit på den tvärvetenskapliga/humanistiska humanekologin. Att det skulle kännas som att naturgeografer stirrar sig blinda på "naturen" och glömmer bort att alla ekosystem på jorden är påverkade av människan. Hittills har jag blivit postitivt överraskad. De föreläsare jag har haft verkar tänka lite åt det humanekologiska hållet. Och mina kursare verkar vara relativt intresserade av att tänka om och diskutera miljöproblemen. Men jag måste ändå påminna mig om att ha humanekologin i bakhuvudet när jag läser naturgeografi. Att tänka kritiskt och inte glömma bort de sociala, ekonomiska och politiska dimensionerna av verkligheten.

Monsterkurs och vinter!

I helgen var jag iväg på kurs med Fältbiologerna. Kursen heter Monterkurs, och är en liten utbildning för alla nya distriktsstyrelser. Man lär sig om hur man håller bra möten, hur man skriver en distriktstidning, hur man hanterar media, hur föreningen kan göras mer demokratisk, hur man är en bra ordförande och mycket annat. Anledningen till att kursen heter Monster är omstridd. Jag tror att det är för att man blir monsterbra på att vara styrelse, men det finns de som hävdar att att namnet syftar till att det är monstermycket att lära sig. I vilket fall var det en innehållsrik helg. Många bra pass och många härliga människor som var peppade på att sitta ett år i styrelsen. Inspirerande! Minst lika härligt och peppande var det att få möta vintern. Kursen hölls lite utanför Uppsala, i en gård ute i skogen vid en sjö. Och det hade kommit cirka 10 cm snö! Det fick mig att längta efter skidåkning, tältmys, lägereldar och resor. (Kolla webalbumet för lite fina vinterbilder från helgen).

"Kursmiddag" hos Louise

Idag var det middag hemma hos min kursare och klätterkompis Louise. Tanken var att alla som läser B-kursen i humanekologi (vi är elva tappra själar) skulle samlas och fira att även denna delkurs, alltså miljöhistorien, är över. Visserligen är vi inte färdiga med våra hemtentor, men fira kan man ju göra ändå. Dock var uppslutningen bland kursarna väldigt skral. Det var bara jag, Johanne och Louise som representerade vår klass. Detta manfall balanserades dock upp av att jag drog med mig Maria, Rickard, Borgen och Linsen. Det blev en väldigt trevlig kväll, med en viss övervikt åt morbid humor. Jag och Maria inledde vår vistelse hos Louise med att släppa loss på Studenska gårdens (stället hon bor på heter så) flygel. Mina eftersökningar och längtan efter ett pianoliknande instrument har alltså äntligen givit en schysst utdelning.

Making change happen

Idag var jag på en liten festival som heter "Making change happen". Det hela är ett studentprojekt som fixas av några som läser ett internationellt mastersprogram om hållbar utveckling. Festivalen var lite som Skåne Social Forum, fast i mindre skala. Jag hörde på två debatter, käkade i det ekologiska caféet, minglade runt, spanade in världsbutikernas grejer och tittade på fina affischer som hade gjorts av förvånandsvärt duktiga högstadieelever. Första debatten handlade om hur universitetets olika miljöinriktade institutioner skulle kunna tänkas samarbeta, och den andra debatten handlade om filosofi och etik runt miljöfrågor. Intressant och givande.

Första tentan klar!

Så var första hemtentan skriven, inlämnad och tillbakafådd. Och det gick bra :) På humanekologin läser man fyra fempoängskurser per termin, och examinationsformen är alltid hemtenta eller paper. På miljöantropologin, som alltså är terminens första delkurs så var det paper som gällde, och jag skrev om hur miljöantropologin kan användas för att lösa miljöproblem. Det handlade bland annat om helhetssyn, ett subjektivt perspektiv och lokal kunskap. I början var det riktigt segt att skriva, men när jag väl kom igång var det roligt. Skriva I like.

DÅM

DÅM på fältbiologspråk betyder distriktsårsmöte. I år hade vi indiskt tema, och ett tjogotal skånska fältbiologer deltog. På lördagskvällen firande vi föreningens 60-årsjubileum genom att bjuda in gamla fältbiologer på mingel, tävlingar, lassi och nostalgilådestudier. Förutom mötets byråkratiska delar hade vi även filmvisningar, hennamålning och utflykt till Knivsåsen. För mig blev det en ganska arbetsintensiv helg med det sista pysslet med bokföringen, skrivadet av budgeten, filandet på verksamhetsplanen, och inte minst fixandet med ansökan om ungdomsorganisationsbidrag, vilket tog hela söndagskvällen och halva söndagsnatten i anspråk. På mötet valdes jag till ordförande för Skånes Fältbiologer. Det känns väldigt roligt, och som en lagom stor och lärorik utmaning.

Bokföring dag och natt

Jag sitter i styrelsen för Skånes Fältbiologer. De som sitter i en styrelse är ansvariga för att hålla koll på föreningens ekonomi. Som styrelseledamot är det alltså dumt att lita blint på att kassören sköter ekonomin precis som han/hon ska. Detta fick jag bittert erfara efter att vår revisor hade tagit sig en titt på bokföringen. Ett stort antal verifikationer var väldigt bristfälliga, och det var en del annat som tvunget skulle fixas till före distriktsårsmötet. Så det var bara till att bita i det sura äpplet, och ta sig an uppgiften. I början kändes det verkligen surt, men när jag väl hade förlikat mig med tanken så kändes det ganska kul att pyssla med bokföring, även om det tog mycket tid och energi. Det var ganska mycket detektivarbete att försöka spåra vad olika utgifter hade gått till, och vem som utbetalningarna hade skett till. Och jag lärde mig väldigt mycket om ekonomi; kunde inte ett jota tidigare. I slutet kändes det dock ganksa surt igen. Det var lite som att det aldrig skulle ta slut, och jag började drömma om bokföring på nätterna. Det var skönt när det så var dags för distriktsårsmöte, och vi kunde lägga den ekonomiska berättelsen till handlingarna och få ansvarsfrihet... :)

Ohämmad glädje

Jag och Love drog till Halmstad idag och såg dem få stryk av Djurgården med 2-1. Inte för att jag någonsin har hållt på Djurgården eller något annat allsvenskt lag tidigare (det ultimate vore ju om Jönköping Södra skulle gå upp i allsvenskan), men när man är vän med Love och när man placerar sig mitt i Djurgårdens klack, kan man inte annat än att bli meddragen och låta hjärtat slå några extra slag för DIF. Att stå på bland djurgårdarna när deras lag tryckte in det andra målet var en schysst upplevelse. Ohämmad glädje som skriks ut och sprakade bengaler är inte sådant som tillhör vardagen direkt. Kolla gärna in videon, som spelades in av någon lycklig djurgårdare precis efter målet: http://www.youtube.com/watch?v=do_PZbq7FBQ

Skåne Social Forum

I helgen var det Skåne Social Forum i Lund. Detta är en tillställning som går under parollen "En annan värld är möjlig", och samlar föreningar (som sysslar med sociala frågor och miljöfrågor) och människor till debatter, föredrag, workshops, fika, konserter, utställningar och mycket annat. Jag har varit på ett Socialt Forum tidigare och då som nu var det en härlig atmosfär, spännande människor, och intressanta och inspirerande arrangemang. Min ambition var att gå på så mycket aktiviteter som möjligt, men när det kom till kritan hade jag inte energi till annat än två föredrag och lite allmänt häng. Det första föredragen handlade om hur man kan få till hållbara städer, och det andra handlade om individuella ransoneringssystem för koldioxid. Mycket intressant! Hösten 2008 är det European Social Forum i Malmö. Alltså samma typ av arrangemang, fast på europeisk nivå istället för skånsk. Om jag befinner mig i trakterna ska jag definitivt dit.

Lisa på besök!!!

Min kära vän Lisa var på besök i helgen. Det var första gången hon var nere i Lund sedan jag flyttade hit, och det kändes väldigt roligt att ha henne här. Varken hon eller jag hade särskilt mycket energi, så det blev en relativ lugn helg. Vi promenerade i ravinen, hade schyssta middagar på Värpinge och hängde lite grann på Skåne Social Forum.

Söka kurser...

Den femtonde oktober är datumet då man måste bestämma sig för vilka kurser man vill läsa till nästa termin. Eftersom alla studenter naturligtvis var ute i sista stund brakade sökhemsidan studera.nu sönder och samman. Väldigt komiskt tycker jag. De med beslutsångest fick några dagar till att ha ångest på, och jag hade redan bestämt mig. Min plan nu är att bli klar med kandidaten i naturgeografi till våren. Första halvan av våren kommer jag att skriva examensarbete och andra halvan kommer jag antingen att läsa humanekologi, eller tenta av en fempoängare i internationella relationer (som jag läste hösten 04).

Åsa på besök!!!

Efter nästan ett år fick vi äntligen träffa Åsa igen! Åsa flyttade in samtidigt som mig på Värpinge, och vi bodde tillsammans i tre terminer. Från det tiden jag många fina, härliga och galna minnen. Förra sommaren hittade Åsa sin kärlek i Umeå, vilket dessvärre innebar att hon övergav oss på Värpinge för att flytta norrut i december. Men nu kom hon ner en liten sväng och hälsade på, och det var ett riktigt kärt återseende. Det var lite som i gamla dagar, med sköna skratt, shoppingturer till Nova (till Åsas glädje, och min förtret)och sjuka styrketräningsövningar på köksgolvet (dock ingen brottning - det måste vi ta nästa gång vi ses).

Bröllop!

I helgen var det dags för Johans och Emmas bröllop. Johan är gammal värpingebo, som jag har bott tillsammans med i fyra terminer. Det var nu i höstas som han flyttade ihop med sin Emma i en supercharmig lägenhet i Lund. Bröllopet var en riktigt trevlig tillställning. Det var det första bröllopet som jag var bjuden till i egenskap av vän. De två tidigare bröllop jag har varit på är mina föräldrars och min systers. Johans och Emmas bröllop ägde rum i Småland utanför Växjö. Vacker natur, fina gamla byggnader, god mat, liveband och dans till sent :)

Trädklättringskurs

Prova-på-klättringen på sommarlägret gav mersmak. När jag fick reda på att det vankades trädklättringskurs med Fältbiologerna nappade jag direkt och anmälde mig på stört. I helgen gick det hela av stapeln på vackra Väddö nån timme nordöst om Stockholm. Vi lärde oss klättra upp med prusikknopar, fira oss ner, säkra oss själva i grenarna, bygga repbroar, klättra med slingor upp för en stam, hänga upp rep i träden, ”rädda” någon som inte kunde ta sig ner själv och mycket annat. Väldigt kul var det. Och riktigt härligt att sitta högt uppe i ett träd och få ett nytt perspektiv på tillvaron.

En "svamputflykt"

Idag skulle vi förverkliga något vi pratat länge om, nämligen plocka svamp. Sagt och gjort. Jag, Maria, Rickard och Camille trampade iväg med siktet inställt på Torreberga, som ligger lite söder om Staffanstorp. Rickard hade berättat hur han något år tidigare hade plockat stora mängder champinjoner på denna plats, så det fanns ett visst hopp om en riklig skörd. På väg till Torreberga stannade vi till i Bjällerup. Vi gick husesyn, spelade piano och fikade, och fortsatte sedan vår färd söderut. I Staffanstorp mötte vi upp Emil, som hade tagit bussen, och jag skjutsade honom de sista kilometrarna. När vi kom fram satte vi oss genast på en betad kulle och käkade vår matsäck. Medan vi andra låg och slöade i solen gjorde Emil en insats och genomsökte området på svamp. Han kom tillbaka med tre champinjoner, och beskedet att det inte fanns så mycket mer att hämta. Således spenderades resten av eftermiddagen liggandes på gräset, mestadels diskuterandes spårtaxi. Precis före vi skulle bege oss hemåt igen gick Rickard en liten sväng och hittade cirka ett halvkilo champinjoner, vilka han plockade i en hast, eftersom vi andra var lite otåliga på att cykla därifrån. Totalt varade denna härliga svamputflykt i en sisådär sju timmar, och effektiv plocktid var kanske tio minuter. Men vad gör väl det? Huvudsaken är att vi hade det gött. För mig kändes det gött och välbehövligt att komma ut i ”naturen” en liten tur. Kanske blir det en ny svamputflykt, med lite mer fokus på själva svampplockandet senare i höst.

Lyxfrukost!

De första tre terminerna på Värpinge hade vi en favorit som gick i repris ett flertal gånger, nämligen lyxfrukosten. Nu när Maria har kommit tillbaka från sitt utbyte så var det dags att återuppliva traditionen igen. Dock var det så att alla, av olika anledningar, sov ganska länge denna dag. Vi började inte laga frukosten förrän vid ettiden, och hade inte ätit upp förrän vid fem… :) Det som bjöds var scones, arepas (ett costaricanskt påfund, som är lite som en blandning mellan scones och pannkakor), fruktsallad och varm choklad. Det bjöds också på värme och strålande sol. Att ligga på en filt på gräset och tugga i sig smaskigheter kändes som en mycket lämplig aktivitet en slö lördagseftermiddag som denna.

Fast food nation

Ikväll var det premiär för ”Films of the Earth”. Detta fenomen innebär att man på en tisdagskväll beger sig till SOL-centrum och ser på en film med anknytning till Humanekologi, tillsammans med humanekologer, LUMES-människor och annat löst folk. Efteråt är det brukligt att man promenerar vidare till Kalmar nation, som har pub på tisdagskvällar. Oftast är det nån slags miljöfilm som visas på filmkvällarna. Denna kväll såg vi ”Fast food nation”, som handlar om en köttfabrik, en hamburgerkedja, illegala invandrare och dåliga arbetsförhållanden. Orkar inte skriva någon utförlig recension, men sammanfattingsvis: Helt OK. Kan rekommenderas. Otäcka scener i köttfabriken (man är glad att man är vegetarian när man ser filmen).

Wrangla? Ska vi wrangla?

Denna termin har jag höjt ambitionsnivån när det gäller studierna. Förut när jag läste naturgeografi hade jag schemalagd undervisning i genomsnitt 9-16 varje dag. Det var bra på så sätt att jag la ner lagom mycket tid på skolan. När jag så började läsa humanekologi i våras fick jag erfara skillnaderna mellan de olika fakulteternas budgetar; naturvetenskapliga fakulteten är relativt rik, humanistiska fakulteten är relativt fattig. Detta resulterar i att man som humanekolog för nöja sig med 2-3 föreläsningar à 2 timmar per vecka, och alltså själv i mycket större utsträckning får ta ansvar för att lära sig något. Visst lärde jag min något under vårterminen, men nu i efterhand önskar jag att jag hade lagt ner liite mer tid på att faktiskt läsa kurslitteraturen. Därför har jag nu tagit lite tuffare tag i mig själv, och satt som mål att sitta på bibblan och läsa mellan tio och fyra varje dag. För att få sällskap, och ökad inspiration har jag försökt dra igång en liten läsgrupp bland mina kursare. I början var det lite trögt, men nu är vi en fem stycken som brukar sitta och ”wrangla”, som det heter med det nymyntade uttrycket. Upplysningsvis kan jag tillägga att biblioteket där vi sitter heter Wrangelbiblioteket.

Fest!

Igår hade vi fest på Värpinge. Vi hade hård konkurrens av ”Kulturnatten” i Lund och det kom uppskattningsvis 20-30 personer. Det var en ganska lugn och mysig tillställning. Vi hade bakat två långpannor med paj och kaka och kokat tre liter vaniljsås som vi bjöd på :) Själv var jag ganska trött och sliten och spenderade mesta tiden halvliggandes i vår sköna TV-soffa.

Skördetid

Rickard har flyttat in på Värpinge. Ett sätt som det märks väldigt tydligt på är att det numera ständigt finns något skördat hemma, i form av till exempel björnbär, aronia, äpplen, päron, plommon, krikon, hasselnötter, fläderbär och körsbärskornell. Och att det ”stadig vekk” (vet inte hur det stavas, men det betyder typ ”hela tiden” på norska) är pajbak, syltkok, kakbak, saftkok eller moskok på gång. Visst hade det varit en del av dessa företeelser utan Rickard, men jag tror att han sätter extra fart på det med sina tankar om att ”allt” ska tas tillvara och sin superkoll på var i Lunds parker och grönområden man kan hitta något ätbart. Lund (i likhet med många städer säkert) är verkligen en jätteträdgård full med mat, och det är verkligen dumt att inte fler drar nytta av det!

Här ska det klättras!

Det hela började med att jag och Fia anmälde oss till en nybörjarkurs i klättring på racketcentrum i Jönköping. Detta var i mars 2004 om jag inte minns fel. Sedan klättrade jag ganska intensivt hela våren och sommaren 2004. I augusti började jag på Nordfjord folkhögskola, och då blev det också en hel del klättring. Men efter Nordfjord mattades det av och under första året i Lund klättrade jag nästan ingenting. Förra hösten tog jag så upp klättringen igen och klättrade en del den terminen och vårterminen därpå. I mitten av våren ledde dock klättringen till att jag fick en överansträngning i ett muskelfäste i vänster armbåge, och det visade sig att det var en ganska envis liten inflammation. För att få bukt med detta problem trappade jag ner på klättringen och jag och Waqas började styrketräna istället. Planen för denna höst är att klättra två dagar i veckan i den mån armen pallar, och köra styrketräning efter varje klätterpass. Hoppas att det funkar… Det hade varit skitkul att kunna satsa lite på klättringen, och bli lite bättre. Jag känner mig fortfarande som en nybörjare på väggen :P.

STYM med popcorn och aroniakladdkaka.

Idag var det STYM, alltså styrelsemöte, för Skånes Fältbiologer. Att sitta i skånestyrelsen är ett av de sätten på vilket jag engagerar mig i Fältbilogerna just nu. Det är ett sätt som tar en del tid, och som potentiellt skulle kunna ta hur mycket tid som helst beroende på hur mycket man vill engagera sig. Jag tycker att det är skitkul med den typen av ”organiserings- och fixararbete”, och det är ganska gött att få vara med och bestämma :). Dock kan det kännas lite tungt när arbetet blir för ”byråkratisk”. Som när man ska skriva styrelsemötesprotokoll till exempel.

Humanekologin har börjat igen!

Den tredje september drog skolan igång igen. I höst ska jag läsa en kurs som heter "Humanekologi - Miljö, kultur och utveckling - Fortsättningskurs", men som i dagligt tal brukar kallas för Humanekologi B. Kursen är indelad i fyra delkurser: Miljöantropologi, Miljöhistoria, Miljösocioloi och Ekologisk ekonomi. Det är många som undrar var humanekologi egentligen är, så jag tänkte förklara lite kortfattat. En definition är att ämnet handlar om "Mänskligt liv och mänsklig verksamhet. I olika ekosystem och olika kulturer. I nuet och dåtiden. Med syftet att nå ökad förståelse för samspelet mellan människa och miljö." Som ni hör så låter det som att humanekologi kan handla om nästan vad som helst, och lite så är det. Ämnet är väldigt brett och väldigt tvärvetenskapligt. Man läser lite idéhistoria, lite antropologi, lite naturvetenskap, lite ekonomi, lite sociologi och så vidare. Ett begrepp som används en del är den "Humanekologiska triangeln", vilken har "miljö/natur", "samhälle/kultur" och "människa/individ" i vart och ett av sina tre hörn. Humanekologin handlar alltså om relationerna mellan dessa tre fenomen. För mig känns det väldigt bra att läsa humanekologi. Jag söker mig till ämnen har ett stort perspektiv, som försöker se en helhet. Jag tycker om att humanekologi handlar så mycket om miljö, och att ämnet täcker in många tankar som jag tidigare har tänkt på egen hand, och hört talas om. Humanekologi känns som ett superviktigt ämne som fler borde läsa. (Det finns en länk till höger om man är intresserad av att veta mer).

Kommentera mera!

Att skriva på bloggen känns som ett schysst sätt att hålla er, mina kära vänner, uppdaterade om vad som sker. Och när jag sedan får tillfälle att snacka med er är det jättekul att höra att ni har följt med lite på bloggen. Jag vet att ni läser vad jag skriver, men det hade ändå varit trevligt om några fler orkade skriva en liten kommentar till något inlägg. (Jag har själv varit väldigt dålig på att kommentera folks bloggar och resedagböcker, men har försökt bättra mig, nu när jag fattat hur kul det är att få lite feedback på det man skriver). Såå. Från och med nu är det (nästan) förbjudet att smygläsa min blogg utan att lämna en kommentar till något inlägg... :)

Lite smått & gott

De gångna dagarna har också bjudit på lite annat smått och gott. I lördags var det tacomiddag med Daniel, Marie och Johan. Och i söndags hängde (bokstavligen) jag och Rickard med Love och Ninna.

Nu när Johan har flyttat från Värpinge så går filmkvällarna ett osäkert öde till mötes. Tidigare har det nämligen till mesta dels varit Johan som har tagit initiativ till filmtittandet på gården. Men statistisken hittills ser ändå relativt bra ut: två filmer på en vecka. I måndags såg vi Walk the line (om Johnny Cash) och i onsdags såg vi kärleksdramat If only.

I lördags var det kräft-/kronärtskocksskiva i Bjällerup (”grannkollektivet”, för att använda Eriks ord). Det var mer en mysig än en festslig tillställning och mysfaktorn var ganska hög. Vi satt ute i vinterträdgården med massa levande ljus och hörde vinden vina och regnet smattra. Allteftersom kvällen blev kyligare åkte filtar, koftor och någon enstaka mössa ut.

Fixa och dona...

Veckan som gått har ägnats mycket åt att fixa och dona. Det vill säga fixa med internetuppkoppling, bära möbler, skriva ut foton, gå på bibblan, handla ditt och datt, fixa kurslitteratur, sätta upp ramar, säkerhetskopiera, hämta krukväxter, skruva upp hängmattan, gå igenom kvitton osv osv. Ganska mysigt tycker jag att det är att gå hemma och pyssla. Speciellt när man omges av fantastiska flatmates. Men fixandet blir liite tråkigt i längden. Känns skönt att jag har bockat av de flesta punkterna på "Att-fixa-listan" vid det här laget.

Med en Björn på Malmöfestivalen

Min kära vän Björn kom till Lund på kvällen måndagen den 20:e. Vi hade inte umgåtts på ett bra tag, och det kändes riktigt kul och bra att träffa honom igen :) Under veckan som följde blev det många sena nätter och långa sovmorgnar. På tisdag, onsdag och fredag drog vi in till Malmöfestivalen. Mina favvokonserter där var Anna Ternheim och Klezmofobia, som är ett band som spelar väldigt dansvänlig judisk folkmusik.

Hållviken

Tisdagen den 14 augusti kom Odd med sin treårige son Tor och hämtade mig och Maria i Jönköping. Några timmar och ett dopp i Vänern senare mötte vi upp Rickard på stigen ner mot Hållviken. I Hållviken har Rickard och hans familj sommarstuga och där skulle vi spendera de närmaste tre dagarna. Hållviken ligger i nordligaste Bohuskusten, inte långt från gränsen mot Norge. Våra dagar här fylldes bland annat av kantarellplockning, bad i Vangsjön, kortspel, kakbak, klättring på klipporna, promenader och godnattsageläsning.

Hem ljuva hem!

Den 19 augusti tog jag och Maria vår packning och transporterade oss och den från Källgatan i Jönköping till Värpinge gård i Lund, med hjälp av lokalbuss, swebuss och lokalbuss igen. Maria hade ett halvårs packning. Alla sommargrejer hon hade haft med sig till Costa Rica och alla vintergrejer hon hade haft med sig till Östersund. Själv hade jag "bara" en sommars packning, med det blev en avsevärd mängd kilon det också. Speciellt med tanke på att jag hade valt att låna ett tiotal böcker på bibblan i Lund och sedan släpa runt dem utan att läsa fler än cirka två. I vilket fall som helst kom vi iallafall lyckligt fram till vårt Värpinge framåt kvällen. Och det var ett kärt återseende! Hela kvällen och hela nästa dag gick jag runt och var smålycklig över att vara tillbaka. Det kändes grymt skönt att vara hemma hos sig själv för första gången på två månader. Visst är det väldigt trevligt att besöka att besöka folk, men det är lite slitsamt att alltid vara gäst i någons hem.

Chill i Jönköping

Sedan jag kom hem från seglingen har jag i stort sett befunnit mig i Jönköping med omnejd. Det har varit två sköna och avslappnande veckor. Jag har sovit länge, vart ute och åkt inlines, läst böcker och ätit god mat ur mammas kylskåp. Och så har jag varit ganska social av mig. Det blev en grillkväll med Magnus, strandhäng och grillning med Lisa, sconesfrukost med Daniel, volleyboll och bad med Claes, Thomas och Johan, kräftskiva med Mia, Fia och Mari och grill-chill med Daniel, Thomas, Claes och några till. Kul att träffa alla gamla fina vänner igen! Tack för schyssta dagar allihop!

Skörd och slåtter

Förra fredagen stack jag, mamma och Mikael en sväng till Skogastorp. Vi plockade och smaskade på röda och svarta vinbär, körsbär, krusbär, hallon och sockerärtor och mormor bjöd på middag ute i trädgården. På lördagen åkte vi allihop till Kurebo, som ligger några mil söder om Falköping. Där finns en gammal slåtteräng som morfar och hans kompis "upptäckte" för drygt tio år sedan. Då var den halvt igenvuxen med gran och sly, men nu har den återfått sin gamla prakt och biologiska mångfald, eftersom Falbygdens naturskyddsförening har slagit den med lie och slåtterbalk varje år.

We are sailing, we are sailing...

Så var det till slut dags för seglingen som jag har varit med och planerat ända sedan någon gång i början av våren. Det var spännande och intressant att se hur det som från början bara var idéer och planer nu blev till verklighet. Från början hade jag tänkt att inte vara så involverad i projektet, men det slutade med att jag engagerade mig en hel del. Sista dagarna före avfärd var det många mail om dagen som skrevs fram och tillbaka mellan oss som fixade i Fältbiologerna och fixargruppen i tyska NAJU. Största anledningen till att jag ville vara med på det hela var att jag skulle få möjlighet att segla skuta en hel vecka. Och det var ungefär lika härligt som jag hade förväntat mig :) Gamla segelskutor i trä tycker jag så mycket om! Jag njöt av att spatsera runt i hamnarna och spana in alla fina båtar. Och när jag och Lena hittade en bok med alla världens stora gamla segelfartyg hade vi svårt att slita oss. Vi hade väldigt varierande väder under vår färd. De första två dagarna blåste det inte så mycket och seglingen gick ganska lugnt till. Sedan började en period med ganska hårt väder. Fjärde och sjätte dagen blev det ganska mycket action under seglingen, båten lutade och gungade rejält och det var ömsom sol ömsom spöregn. Dag tre och fem var vi tvungna att stanna i hamnen eftersom det blåste storm. Riktigt härligt och vackert var det med så varierande väder. Och i en segelbåt ute på havet är det så påtagligt att man som människa är väldigt liten och utsatt, och totalt beroende av naturens krafter.

När det inte var segelmanöver eller regn på gång ägnade vi mycket tid åt att sjunga och spela gitarr på vår båt. Och jag övade en hel del på mitt nyinköpta munspel. Många timmar spenderades spelandes eller sjungandes. Det skulle vara intressant att veta hur många låtar man kan egentligen. På munspel kan jag numera iallfall spela: Fattig bonddräng, Idas sommarvisa, Ronja Röverdotter-låten och Turistens klagan... :)

Läs mer om projektet på dess egen blogg (länk till höger).

Skogssommarläger med Fältbiologerna

Planen var att jag skulle vara på hela lägerveckan, men det slutade med att jag och Maria stack dit från torsdag till lördag. Vilket ändå var tillräckligt länge för att hinna njuta lite av lägeratmosfär, trädklättring, tystnad, röklukt, tältliv och trevliga människor. Min kära vän Lisa var på besök från fredag till lördag, och det var riktigt kul att återse henne och låta henne träffa mina härliga vänner och bekanta i Fältbiologerna. (Lisa har också varit på CIU-utbyte, fast i Thailand och Åselse). Lägret huserade i skogen som tillhör Tolarps ekologiska lantbruk, som ligger utanför Ölmstad nordöst om Jönköping. Tolarp var verkligen en idyllisk plats! Små åkrar mitt inne i skogen, frigående höns, hässjat hö, en gammaldags brunn, en ko och två hästar som användes som gräsklippare, och flera andra hästar och småsmå föl i hagen brevid. Trädklättringen var en spännande och väldigt inspirerande upplevelse. Man klättrar alltså med hjälp av "vanlig" klätterutrustning, och inte på själva trädgrenarna. Vi gick upp på ett rep med prusikknopar, balanserade över till nästa träd på ett rep medan vi höll i ett annat rep som vi var säkrade till, och rappelerande ner från det andra trädet. Väldigt varierande väder hade vi. Mycket regn, och till och med åska på lördagskvällen. Men också riktigt varma och soliga stunder.

Reunion med Maria!

Min kära vän, tillika värpingegranne, Maria var på besök i veckan.

Hon har varit på CIU-utbyte i Costa Rica och Östersund, och därför har vi inte setts på sex långa månader. Det var riktigt kul att träffa henne igen!!! Höra om hennes öden och äventyr och uppdatera henne med de senaste newsen från lundalivet. Det var några i särklass slöa dagar vi hade tillsammans. Både hon och jag var lite småsjuka och allmänt energilösa efter våra senaste bravader. Det var med nöd och näppe som vi orkade ta oss till Fältbiologernas sommarläger (som ni kan läsa om i nästa inlägg). En av alla otroligt många bra saker med Maria är att hon och jag har samma (vissa skulle kalla det låga) humor. Vilket resulterar i många sköna, långa skratt... :)

Söt eller söt?

Min kära bror Mikael.

Norge Tour 07

Trondheim, omgång 1
Ja, så var jag tillsist framme i Trondheim :) Tillsammans med Rita var jag och såg en rugbymatch för första gången i mitt liv. Inte live alltså, utan på puben Kings Cross i Trondheim. Det var lite svårt att fatta alla regler i början, men när man hade kommit in i det lite var det kul. Rita spelar i norska damrugbylandslaget och förklarade sporten tålmodigt för mig :) Förutom rugby var vi på bio, drack öl, spelade beachvolleyboll, hade knytkalas och hade det allmänt trevligt. På måndagen och tisdagen hängde jag med Mari. Vår plan var att vi skulle bouldra (klättra utan rep) i Korsvika. Projektet fick dock abrubt avbrytas sedan vi hade blivit attackerade av fiskmåsar som vaktade sitt bo med stort engagemang. Att bli attackerad av en fågel är faktiskt ganska obehagligt. Även om fågeln är ganska liten förs tankarna till vildvittrorna i Ronja Rövardotter...
Ålvundfjorden
På torsdagen tog jag bussen till Ålvundfjorden för att besöka Marie. Sommaren 05 bodde jag hos henne och jobbade i Sunndalsöra. Hos familjen Hovde på Buvang i Ålvundfjorden känner jag mig därför som hemma och det var riktigt trevligt att träffa några av medlemmarna i den stora familjen igen :) På fredagen var jag, Marie och hennes syster Marianne uppe på Mulvikknuken (som är den lilla toppen som sticker upp på bortre sidan av fjorden på bilden). Det var en djurrik tur. På vägen upp såg vi många legor, "lerbad" och spår efter älg, rådjur och hjort, men märkligt nog såg vi inte några av djuren i egen hög person. Däremot såg de säkert oss... På vägen ner såg jag en huggorm för första gången i mitt liv. Den låg ihopringlad bland ormbunkarna och jag såg den lyckligtvis på ett behörigt avstånd på cirka 1,5 meter. Så fort ormen märkte mig blev den rädd och ringlade iväg. Puh! Det var lite läskigt att se den, och på resten av turen förvandlades många pinnar till huggormar i min fantasti...
Trondheim, omgång 2
Denna gång bodde jag hos Silje. Första kvällen bjöd hon på räkor och nybakade baguetter i solen. Härligt och gott! Tidigare under dagen hade jag fått ett SMS av morbror Örjan: "Vi är i Röros, var är du?" Det visade sig att Örjan och Co skulle befinna sig på Fosen, (som är en halvö precis norr om Trondheim) på söndagen för att sedan dra vidare norrut på måndagen. Så jag och Silje tog tillfället i akt och tog hurtigbåten till Fosen för att besöka dem. Det blev en väldigt härlig dag med fjälltur, bad i älven (som var riktigt varm, och erbjöd riktigt skön ryggmassage), volleyboll och god middag. Tillbaka i Trondheim kollade vi på "Loop", som var bra, men inte så bra som jag hade förväntat mig.
Einunndalen
Sista anhalt på touren var Idas säter i Einunndalen. Einunndalen är en flera mil lång älvdal som börjar på ca 1000 meter över havet. I dalbottnen ringlar sig Einunnaälven och dalen kantas av cirka ett femtiotal säter (fäbodar på svenska). Många av sätrarna är i bruk, vilket gör Einunndalen till en av de mest aktiva säterplatserna i hela Norge. Ida är budeja ("fäbodflicka") på Döllia, som ligger långt ovanför trädgränsen och varken har indraget vatten eller el (dock finns det solceller som ger ström nog till några små lampor). Att komma upp på fjället var gött!Dessa dagar bjöd bland annat på brödbak i vedugnen, två toppturer, mjölkning och hundkörning. Ida är en slädhundskörare av stora mått. Hon körde det hundra mil långa Finnmarkslöpet i år och har redan börjat träna inför 2008 års upplaga av löpet. När Ida sommartränar spänner hon fäst spannet framför bilen och kör sakta på grusvägen uppe på fjället. Jag fick vara med och assistera och det var väldigt kul och intressant. Förutom de 15 vuxna Alaskan Huskys som Ida hade uppe på sätret hade hon även två supersöta valpar och en supersöt kattunge, som brukade springa runt och leka och jaga varandra som galningar :) Icke att förglömma fanns det såklart kor på sätret också...

Lite grus i maskineriet...

Imorse skulle jag transportera mig till Trondheim. Hade bokat biljetter så att jag hade en bytetid i Göteborg på 15 min mellan tåget och swebus. I kortaste laget insåg jag redan när jag bokade, men jag chansade. Och hur gick det då? Jo, tåget från Falköping till Göteborg var 20 minuter försenat redan före det anlände till Falköping. Under tiden jag väntade kollade jag upp andra anlustningar till Trondheim, med det fantes ikke noe som ville ha passa! När tåget väl kom till Falköping frågade jag konduktören, något trött och stressad, om man möjligvis skulle kunna köra in lite av förseningen, men ikke. Så det var bara till att se tåget rulla iväg, konstatera att 600 spänn hade förpassats till sjön, och att jag antagligen skulle få vänta ett dygn med att komma mig av gårde. Det kändes surt! Men jag har i allafall lärt mig att det är smart att boka anslutningar med längre bytestid än en kvart, iallfall när man har med SJ att göra. Nu sitter jag i mormor och morfars lägenhet i Falköping och sysselsätter mig med att kommunicera och surfa med hjälp av min vän internet. Och lämnar denna stad klockan 09.11 imorgon. Gissa om jag kommer vara på stationen i god tid... :)

Första anhalt: Skogastorp

Sedan i lördagskväll har jag varit på mormor och morfars torp Skogastorp, som ligger utanför Falköping ungefär mitt i Västergötland. Det var en välbehövlig vila att komma ut på landet och ha lugna sköna dagar. Det har blivit en hel del botaniserande; Skogastorp är omgivet av underbart vackra blomsterängar med massor av arter, och vi har även åkt till naturreservat i Djupadalen och Nohlmarken som ligger i närheten. I söndags blev det även lite fågelskådning vid Hornborgarsjön. Det har också varit en del jobbande. Det gamla golvet i stora rummet är i slutfasen av att bytas ut mot ett nytt och då fick jag bidra med att
få listerna på plats. På Skogastrorp spenderade jag mycket tid när jag var liten, och jag tycker verkligen om den platsen och trivs med att vara där.

Sommarturnén har börjat!

Under förra veckan sysslade jag en del med att flytta, men ändå inte flytta, från Värpinge. Grejen är att vi inte får bo där från 15 juni till 15 augusti och därför ska krukväxter flyttas bort, frys och kylskåp ska tömmas och det ska städas. Men NU. Nu har jag fått sommarlov (fick det visserligen redan den 7:e), Värpinge står sommartomt, väskan är packad och jag har börjat min lilla sommarturné :)

Kvällsbad i Lomma

På tidagskvällen drog jag, Ellen och Odd på en spontantur till Lomma för ett kvällsbad. Så härligt var det! Vattnet var oväntat varmt, säkert 20 grader. Vi var i en lång stund och sedan åt vi medhavd mat ute på piren.