We are sailing, we are sailing...

Så var det till slut dags för seglingen som jag har varit med och planerat ända sedan någon gång i början av våren. Det var spännande och intressant att se hur det som från början bara var idéer och planer nu blev till verklighet. Från början hade jag tänkt att inte vara så involverad i projektet, men det slutade med att jag engagerade mig en hel del. Sista dagarna före avfärd var det många mail om dagen som skrevs fram och tillbaka mellan oss som fixade i Fältbiologerna och fixargruppen i tyska NAJU. Största anledningen till att jag ville vara med på det hela var att jag skulle få möjlighet att segla skuta en hel vecka. Och det var ungefär lika härligt som jag hade förväntat mig :) Gamla segelskutor i trä tycker jag så mycket om! Jag njöt av att spatsera runt i hamnarna och spana in alla fina båtar. Och när jag och Lena hittade en bok med alla världens stora gamla segelfartyg hade vi svårt att slita oss. Vi hade väldigt varierande väder under vår färd. De första två dagarna blåste det inte så mycket och seglingen gick ganska lugnt till. Sedan började en period med ganska hårt väder. Fjärde och sjätte dagen blev det ganska mycket action under seglingen, båten lutade och gungade rejält och det var ömsom sol ömsom spöregn. Dag tre och fem var vi tvungna att stanna i hamnen eftersom det blåste storm. Riktigt härligt och vackert var det med så varierande väder. Och i en segelbåt ute på havet är det så påtagligt att man som människa är väldigt liten och utsatt, och totalt beroende av naturens krafter.

När det inte var segelmanöver eller regn på gång ägnade vi mycket tid åt att sjunga och spela gitarr på vår båt. Och jag övade en hel del på mitt nyinköpta munspel. Många timmar spenderades spelandes eller sjungandes. Det skulle vara intressant att veta hur många låtar man kan egentligen. På munspel kan jag numera iallfall spela: Fattig bonddräng, Idas sommarvisa, Ronja Röverdotter-låten och Turistens klagan... :)

Läs mer om projektet på dess egen blogg (länk till höger).