Fokus nu är tredelat: 1.Tjäna pengar, 2.Skaffa guideerfarenhet, 3.Idka eget friluftsliv. Nummer tre är det hjärtat helst vill att jag pysslar med, men just nu går mycket av tiden åt till de två förstnämnda punkterna. Det blir dock en del turande, främst halvdags- och dagsturer. Från mina första stapplande steg nere i Longyeardalen har jag gradvis vågat mig ut på äventyrligare strapatser. Oftast har jag faktiskt varit på tur själv. Det är lärorikt att behöva fatta alla beslut själv, och det gott att känna mästringskänslan, att bli tryggare på att klara sig själv i naturen. Under hela vintern har jag inte kört skoter en enda gång, vilket jag är lite stolt över. Det är lätt hänt att bli insugen av den fossila dammsugaren här uppe. Hittills har jag dock nöjt mig med att utforska närområdet, vilket inte är så pjåkigt. En av de finaste turerna var när jag lånade Truls – hunden – och drog längst ut till udden på andra sidan Longyearfjorden. Tack vare kraften från Truls kom vi långt bort på kort tid, och det var riktigt fint att färdas längs vattnet och få fantastisk utsikt ut över den gigantiska Isfjorden. En annan supertur var den till Nordenskiöldtoppen, som med sina dryga 1000 är den högsta toppen i området. Det var en helt perfekt dag, vindstilla och inte ett moln. Turen går upp i Longyearmoränen, upp genom den branta Tverrdalen, vidare upp på en annan mindre glaciär, och sedan följer man en rygg upp till toppen, där det otroligt nog står en liten stuga. Huset är helt vintertid helt igenisat, men utsikten utanför knuten är makalös.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar