Vad händer i sommar - och i höst?

Många framtidstankar har snurrat runt i mitt huvud de senaste månaderna. Mest har det handlat om ifall guideyrket är något att satsa på. Nu har jag i alla fall sökt två guideutbildningar, en på Svalbard som heter ”Arktisk Naturguide” och en i Älvdalen som heter ”Fjäll- och Äventyrsledare”. Den svalbardianska är ett år, och den dalska är 1,5 år. Mina alternativ för i höst är att antingen gå en av dessa utbildningar, eller att ge mig ut på äventyr. Just nu lutar det mest åt Arktisk Naturguide, men vi får se vad som sker. Jag får antagningsbesked i slutet av maj, så det är då det är dags att fatta ett beslut.

De två sista veckorna i maj ska jag ta en tur till Sverige! Kontrasten mellan det vita och kalla, och det gröna och varma, ska bli väldigt intressant att uppleva. Det blir nog en ännu större kontrast än den mellan mörkret och ljuset, som jag upplevde förra gången jag var på sverigetur. Jag har skrivit en lista på saker som jag gläder mig till, för att jag verkligen ska njuta av dem när jag väl upplever dem. Förutom att träffa alla fina människor igen gläder jag mig bland annat till: 1. Att äta mängder av fruktsallad (bestående av frukt som inte kostar skjortan). 2. Att springa i skogen (åh, det ska bli så himla gött!!!) 3. Att slippa ta med ett 5 kg tungt gevär varje gång man lämnar bebyggelsen.

Sommaren ska spenderas på Svalbard! Det ska bli jättekul att uppleva sommaren här uppe. Hittills har alla månader varit väldigt olika varandra, och jag förväntar mig att det kommer fortsätta i den duren resten av året. Att vara på Svalbard är lite som att vara på en annan planet, eller som när man var liten och lärde sig skillanderna mellan de svenska årstiderna. Det blir alltså ingen ”riktig” sommar för mig i år, men det gör inte så mycket. Sommaren 2008 var jag i Abisko och hade skjorts på mig en dag,
men då njöt jag bara så mycket mer av den ”riktiga” sommaren 2009!

Om jag får besök på Svalbard av dig i sommar blir jag superglad. Det är smart att passa på att åka hit när man känner någon som kan vara ens privata guide, och som man kan bo hos gratis… ;)

Mitt turliv

Fokus nu är tredelat: 1.Tjäna pengar, 2.Skaffa guideerfarenhet, 3.Idka eget friluftsliv. Nummer tre är det hjärtat helst vill att jag pysslar med, men just nu går mycket av tiden åt till de två förstnämnda punkterna. Det blir dock en del turande, främst halvdags- och dagsturer. Från mina första stapplande steg nere i Longyeardalen har jag gradvis vågat mig ut på äventyrligare strapatser. Oftast har jag faktiskt varit på tur själv. Det är lärorikt att behöva fatta alla beslut själv, och det gott att känna mästringskänslan, att bli tryggare på att klara sig själv i naturen. Under hela vintern har jag inte kört skoter en enda gång, vilket jag är lite stolt över. Det är lätt hänt att bli insugen av den fossila dammsugaren här uppe. Hittills har jag dock nöjt mig med att utforska närområdet, vilket inte är så pjåkigt. En av de finaste turerna var när jag lånade Truls – hunden – och drog längst ut till udden på andra sidan Longyearfjorden. Tack vare kraften från Truls kom vi långt bort på kort tid, och det var riktigt fint att färdas längs vattnet och få fantastisk utsikt ut över den gigantiska Isfjorden. En annan supertur var den till Nordenskiöldtoppen, som med sina dryga 1000 är den högsta toppen i området. Det var en helt perfekt dag, vindstilla och inte ett moln. Turen går upp i Longyearmoränen, upp genom den branta Tverrdalen, vidare upp på en annan mindre glaciär, och sedan följer man en rygg upp till toppen, där det otroligt nog står en liten stuga. Huset är helt vintertid helt igenisat, men utsikten utanför knuten är makalös.

Jobba, jobba, jo-o-bba

Shit pommes frites vad intensivt allt var i april! Jag jobbade extra en del på Gjestehuset, och jag fick ta många turer för SWE. Det var fint väder hela tiden, så när jag inte jobbade ville jag ju dra ut på egna turer. Det var lite för hektiskt, och jag hade inte tid till att vila och vara social. Men jag tror att det är så som de flesta svalbardianer har det i april. Det gäller att suga ut så mycket pengar av turisterna som möjligt, och samtidigt försöka få sig några egna turer... Det känns skönt att det har blivit maj, så att det förhoppningsvis blir lite lugnare tider. Men det känns faktiskt tråkigt att vintern snart är slut, även om det har varit den längsta i mitt liv. 6,5 månader…

Expeditionsfolkens favvoställe

Jag trivs storartat på Gjestehuset 102. Jag träffar massor av trevliga turfolk från världens alla hörn, och min chef är världens snällaste. Under april var vi dessutom hundvakt åt världens mysigaste hund – fostern Truls. Jobbet är lite lagom utmanande. Det är en del rutinarbete, men det är samtidigt väldigt mycket att hålla koll på. Det är gött att se till att gästerna trivs, och ge dem superbra service och inside information. Vårt billiga vandrarhem är start- och slutpunkten för många expeditioner, stora som små. Vi har haft några gäng som ska till Nordpolen, bland annat Börge Ousland, som är en av de stora i Norge. Det galnaste han har gjort enligt mig är att skida till Nordpolen under mörkertiden.
Att få in en fot på Gjestehuset och Svalbard Wildlife Expeditions var precis vad jag behövde, efter nederlagen hos Svalbard Huskies och Arctic Adventures. Kul, givande och tryggt jobb, och snälla och trevliga människor!

Svalbard Wildlife Expeditions

Nu har jag lämnat hundbranschen tills vidare, och istället börjat jobba som frilansguide för ett störtskönt litet företag som heter Svalbard Wildlife Expeditions. Det är många goa typer som jobbar, eller har jobbat som guider där, och folket är väldigt laidback och genuint trevligt. Chef-Arne äger också Gjestehuset 102, och Trond som driver Gjestehuset är hans bror. SWE är det företag här uppe som har mest fossilfria turer. På vintern är det snöskor, skidor och isgrotting, och på sommaren kajak, vandring och glaciärvandring. De satsar mycket på långa turer. De kör till exempel en 30-dagars skidtur från norra till södra spetsen av Spetsbergen. Min melodi med andra ord… :)
Under mars och april har jag fått guida en hel del turer, först som andreguide och sedan på egen hand. De turer jag tar är dels en topptur med snöskor, och dels en tur i en is/morängrotta. Som mest kan det vara 8 gäster i en grupp, men oftast ligger det på 2-4 stycken.
http://www.wildlife.no