Fredrik och Ross är två klättrande UNIS-studenter som har tillbringat många dagar i höst med att åla runt i olika glaciär- och morängrottor. I början av hösten var de på Scott Turner breen längst in i Bolterdalen och märkte ut ingången till smältvattenkanalen som senare på året blir en magnefik isgrotta. Nu var de sugna på att dra dit och spana in grottan, och jag ville gärna hänga på. Vi laddade upp med en glöggkväll i min stuga, och nästa dag packade vi dagsturssäckarna och spände på oss skidorna. Som sällskap och draghjälp på turen hade vi med oss hundarna Turbo, Tela och XQ, och shit vad kul det var att ”tolka” efter dem! Snön var perfekt, om än i tunnaste laget uppe på moränen. Det tog oss 3,5 timme att ta oss ända fram till markeringen vid grottöppningen. Sista biten gick vi på GPS-koordinater, eftersom mörkret gjorde navigeringen svår. Vi hade med oss lavinsonder som vi tryckte ner i snön i hopp om att finna grottan. Men var vi än stack stötte vi bara emot is. På ett ställe var det dock väldigt djupt, och eftersom jag var kall började jag gräva. Det slutade med att vi alla tre grävde ett tre meter djupt hål. Eftersom klockan började bli mycket bestämde vi oss för att käka lunch nere i hålet och sedan ge oss av hemåt.
Senare fick jag veta att man brukar behöva gräva en tre fyra meter för att komma ner i själva grottan, så vi hade i alla fall varit på god väg. Trots att vi inte hittade ner till grottan var vi alla tre mycket nöjda med turen, och vi blev peppade på fler skidturer med hund. Vägen ner genom moränen var ganska trixig, eftersom det stack upp massa sten samtidigt som hundarna drog som attan. Men när vi väl kom ner i dalen var det en fröjd att bara stå och staka lite lätt, medan hundarna gjorde grovjobbet. Tillbaka i Longyearbyen lagade Fredrik och Ross en energirik middag som smakade himmelskt för våra hungringa magar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar