Platser att tycka om

När min tid i Abisko närmade sig sitt slut började det kännas sorgligt att jag skulle åka därifrån. Jag tycker verkligen om naturen däruppe, och det kändes som att jag precis hade börjat få fin kontakt med folket. Ja, det kändes verkligen ledsamt att lämna allting. Och nu när jag är nere i Lund tänker jag på Abisko, hur härligt det var att leva med den orörda fjällvärlden inpå knuten, och jag känner saknad. När tåget rullade ner igenom Kiruna och Gällivare kändes det som att det var jobbigt mycket bilar, vägar, människor och byggnader överallt. Det var bra att jag mellanlandade lite hos mormor och morfar i Skogastorp för att acklimatisera mig till civilisationen. Men sedan jag vande mig förvånandsvärt och nästan läskigt fort tillbaka till stadens myller. Och samtidigt som det var tråkigt att lämna de nordligare breddgraderna var det fint att komma söderut igen. Det första odlade fältet som jag såg utanför tågfönstret fyllde mig med glädje och hemkänsla. Jag tyckte om att åter få se frodig, somrig natur med frukter och gröna blad. När jag kom ner till Lund kände jag att jag verkligen tycker om den här staden, och än mer mitt kära hem på Värpinge gård.

European social forum!

Dagen efter att jag kommit hem till Lund kastade jag mig in i European social forum. Till forumet kommer tusentals människor från olika europeiska organisationer som sysslar med typ rättvise- och miljöfrågor. Under forumet ordnas hundratals seminarier och workshops, och mängder av kulturhändelser. Jag kände mest för att ha kul och träffa folk så jag hängde mest på lite olika konserter och fester. ESF var faktiskt den perfekta grejen för mig just nu. Jag har ändå saknat en del av det staden kan erbjuda, och det var riktigt schysst att bara kunna ta del av det stora utbud som ESF hade att erbjuda. Dessutom fick jag chansen att träffa många av mina kompisar och bekanta på en och samma gång. På fredagen ordnades den största klimatkrocken i de malmöitiska klimatkrockarnas historia. Någon uppskattade det till att 500-1000 människor blockerade trafiken på den stora Nobelvägen, vilket skedde i en och en halv timme. Fin stämning och väldigt peppande. På kvällen var jag på en gatufest tillsammans med Odd och hans kollektivkompis Kajsa. Under festen blockerades en gata under flera timmar, och det hela var tänkt som en protest mot kommersiella inslag inom globalisering och massbilism. Vi var med en liten stund och kilade sedan iväg till en konsert med reaggee-folk-bandet Kultiration. Dock höll vi på att inte komma dit på grund av den massiva samling poliser som hade samlats på grund av gatufesten. Konserten var riktigt bra. Många dansande människor och en atmosfär som var mättad av gläde och kärlek. Efteråt drog vi tillbaka till gatufesten, och höll denna gång på att inte komma in på grund av den sjuka mängden poliser överallt. Jag tycker att det är bra att det finns en polis som kan upprätthålla allmän ordning, men det var verkligen ett löjligt stort pådrag som kändes lite väl överdimensionerat. När vi väl kom in på festen hade den precis avslutats. Tyvärr blev det en del vandalism, i form av klotter och en pangad ruta. Det var tråkigt att det blev så, men tydligen uppskattades det att det inte var mycket värre än en vanlig fredagskväll, så det var kanske inte så farligt ändå. Mitt eget deltagande i gatufesten var alltså ganska begränsat, men det var iallafall spännande, kul och intressant att vara på plats. Lördagens stora händelse var den gemensamma avslutande demonstrationen. Cirka 15000 personer tågade fram på Malmös gator, i kringelkrokar från Rosengård till Pildammsparken. Det var en riktigt härlig stämning, och det kändes lite som att folk gick man ur huse för att antingen gå med i, eller bara observera demonstrationen. Det var fint att känna samhörigheten med alla dessa människor, och jag fick en hoppfull känsla av att det ändå finns ganska mycket vettigt folk som tillsammans kan åstadkomma ganska många vettiga saker.

Chili Thai med brorsorna

Jag och mor låg i sköna soffan och pratade och slappade i flera timmar. Sen drog jag, Mikael och Krille till Chili Thai för en försenad födelsedagsmiddag (Krille fyllde 22 den 22:a augusti). Vi käkade mongolisk buffé, vilket är något av det godaste jag vet. Det var fint att träffa familjen igen, även om det bara var för ett litet tag. Gläder mig redan till jul då vi får mer tid tillsammans.

Klätteruppdrag

En kort visit gjorde jag på Skogastorp. Jag fick uppdraget att klättra upp i det höga päronträdet och plocka ner alla frukter, och att rensa alla fågelholkar. Det var roligt med ett klätteruppdrag :) Innan färden bar vidare mot Jönköping hann vi också med lite lieslåtter.

Färgsprakande höst

Sakta men säkert blev fler och fler löv allt gulare och gulare. När jag och Jennie kom tillbaka från Lofoten hade hösten helt klart tagit ett stadigt tag om Abisko. Så otroligt vackert med alla färger! Och dessutom började det falla nysnö på de högsta fjälltopparna. Så fint! Min sista vecka i Abisko hade vi klarblå himmel och sol varje dag, vilket gjorde njutningen ännu större.

Del 6: Permafrostmätningar

Sista dagarna i Abisko jobbade jag med Maggan ute på Storflaksmyren. Under myren är marken alltid frusen, vilket kallas för permafrost. Ovanpå den ständiga tjälen finns ett lager som tinar på sommaren. Det här lagret kallas för "det aktiva lagret", och dess tjocklek fick jag i uppdrag att hjälpa till att mäta. Detta görs med hjälp av ett spett som man trycker ner i marken tills det tar stopp. Mätningarna sker i fyrkanter på tio gånger tio meter, och man sticker ner spettet en gång varje meter. Jag fick också gräva efter skatter i myren. Det var iallfall lite så det kändes att gräva upp loggrar som har legat nere i torven ett helt år. Loggrarna ligger på 15 respektive 50 centimeters djup och de mäter och registerar marktemperaturen en gång i timmen. När jag hade grävt upp en logger kunde Maggan direkt tömma datan i datorn, och man fick se en snygg graf på hur marktemperaturen hade varierat under året. Sedan la jag tillbaka loggrarna i jorden igen, och där ska de stanna ett helt år till. När vi jobbade med detta hade vi besök av två italienska journalister från ett av Italiens största resemagasin. De skulle göra ett reportage om Maggans forskning, och de ställde massa frågor och tog många foton. Det var kul och intressant att vara med om detta, och journalisterna var väldigt trevliga och intressanta att prata med.

Pub i Abisko minsann

Dags för ett besök på puben på Abisko turiststation. Puben håller till i "Storstugan", där det bland annat finns en stor öppen spis och sköna stolar. Väldigt gemytligt och trevligt. Lugnt, och lagom mycket folk för min smak.

Del 5: Insekter

Att samla in insekter ingick egentligen inte i mina ordinarie fältassistentuppgifter utan var ett specialuppdrag som jag fick av en Markus (förnamn på M såklart) på ekologiska institutionen i Lund. Jobbet gick i princip ut på att placera massa gula plastbyttor i olika miljöer. Byttornas färg drar till sig insekter och sedan drunknar dem i glykol. När de små liven är insamlade ska Markus artbestämma dem och därmed få bättre koll på insektslivet i Abisko.

Norrsken

Nätterna blev fort mörkare och mörkare. Det kändes ganska skönt, och när jag fick se de första stjärnorna blev jag väldigt glad. Eftersom det är ont om störande elektrisk belysning i Abisko kunde man snart se en sån där fantastisk stjärnhimmel som inte kan skådas i mer civiliserade strök. Min sista vecka i Abisko hade vi strålande klart väder dag som natt. Perfekta förutsättningar för att se norrsken alltså. Jag har sett skenet några få gånger förut, men mina norrskensupplevelser i Abisko är helt klart de finaste hittills. En av kvällarna hade vi, förutom klart väder, turligt nog även strömavbrott och ingen måne. Mot den becksvarta bakgrunden dansade norrskenet fram och täckte en väldigt stor del av himlen. Jag visste inte var jag skulle titta för att få med mig allt, och tillslut la jag mig ner på den kalla marken för att få en så bra överblick som möjligt. Det mesta av skenet var i olika nyanser av grönt, men vi fick även syn på ett rörligt ljus som hade röda och lila färger i sin nederkant. Naturen, speciellt här uppe i norr, är helt otroligt fantastisk.

Lägereld i samekåtan

På stationsområdet finns en samekåta, som fördes upp i demonstrationssyfte för en sisådär femtio år sedan. Att ha en lägereld i kåtan var väldigt mysigt. Gitarrspel och marshmallows agerade stämningshöjare.

Vandring till Pålnoviken

Sista övernattningsvandringen i Abisko gick till STF-stugan i Pålnoviken. Stugan ligger vid Torneträsks västra ände, och det tar cirka två timmar att gå dit från E10:an. Vårt sällskap besstod för ovanlighetens skull av enbart två nationaliteter; tre svenskar och tre holländare. När vi kom fram till stugan tände vi en lägereld nere vid sjön. Det var väldigt mysigt, men stämningen fortogs till en början en aning eftersom vi hittade resterna av två slaktade älgar precis vid vår eld. Massa små slamsor, en nos och ett huvud med ögonen kvar. Ganska obehagligt. När vi kom tillbaka till Abisko fick vi höra att det ryktas om att det spökar i Pålnostugan. Jag är glad att jag inte visste om det före vi gav oss av.

Värsta partyt

Denna lördag hade vi sommarens första och enda ordentliga fest. Alla var väldigt peppade och hade någon slags uppdämnt festbehov. Vi inledde med ett storartat knytkalas, och efter att folk hade fått i sig lite alkohol vågade de flesta sig upp på dansgolvet.

Lofoten!

En hel vecka fick jag ledigt från jobbet. Jennie och jag fick låna en bil av en sjukt snäll jobbarkompis. Vi valde att utforska en av Lofotens öar, Austvågöy, istället för att bila runt hela ögruppen och uppleva naturen genom bilfönstret. Ett lyckat beslut. Vi vistades utomhus nästan hela veckan, sov i tält på nätterna och gjorde grejer ute på dagarna. Så himla gött! De första två nätterna sov vi lite utanför Kabelvåg. Första dagen tillbringande vi bland annat på solvarma klippor i fiskeläget Henningsvaer, som ligger på några små öar en bit ut i havet. Dagen därpå gav vi oss av på en vandring i fjällen mellan Kabelvåg och Svolvaer. Vi hittade en underbar lägerplats vid en liten hjärtformad sjö mellan två branta toppar, och med utsikt över havet i söder och en stor fjord i norr. Efter vandringen tältade vi i klätternästet Kalle och låg en hel solig och somrigt varm dag vid havet och läste, tecknade, lyssnade på musik. Iväg så mot nordsidan av Austvågöy för att se solnedgången mot havet. Jag blev riktigt glad när vi äntligen hittade den perfekta lägerplatsen, och Jennie lagade en underbart god middag medan jag satte upp tältet. Dagen därpå bjöd på den häftigaste, luftigaste topptur jag någonsin varit på. Först upp på en jätteplatå med vidunderlig utsikt i alla väderstreck. Sedan längs med en lång smal egg upp på Matmoran, som toppen hette. Under turen lärde vi oss (den hårda vägen) att man inte kan koka mat i havsvatten och att ett väderomslag kan komma väldigt plötsligt. Lofotens natur är verkligen vild, dramatisk och makalöst vacker. Men när vi närmade oss våra svenska lugna, rundande fjäll kändes de mycker mer hemma och inbjudande.