Björn på besök

I helgen var Björn på besök. Mycket trevligt. Tyvärr tog jag inga foton, så helgen får representeras av Jack Sparrow istället. På söndagskvällen såg vi nämligen Pirates 3, vilket kändes klockrent.

Du levande

Idag var jag också ganska trött. Dessutom hade jag inte träffat Waqas ordentligt på länge. Konsekvensen att detta blev en soft filmkväll med popcorn och glögg hos Waqas. Odd och Emil var också med. Vi kollade på Du levande, som är Roy Anderssons nya film. Den var inte som jag hade tänkt mig, men den var bra. Ganska rolig. Tempot i filmen är lågt, men det tycker jag är rätt behagligt. Alla scener är "utzomade", det är som att titta in i ett dockskåp. Miljöerna är väldigt genomtänkta och avskalade, som tavlor. Man känner igen många av situationerna i filmen, men samtidigt är alla människor väldigt passiva, och beter sig inte riktigt "naturligt". Ja, man skulle kunna fortsätta att analysera denna film länge. Den är definitivt sevärd.

En saga

I dag var jag ganska trött och sliten efter veckan. Bio kändes som den perfekta sysselsättningen. Jag, Linsen, Ellen, Linda och Forellen gick och såg Stardust. Det är en riktigt fin, vacker och underhållande saga. Lämpar sig för bio. Snyggt gjort och massa bra skådespelare. Rekommenderas å det varmaste. Jag var kanske lite extra mottaglig den här kvällen, och blev ganska berörd.

Klätterapan i Malmö

Idag testade jag, Anna (bekanting från Fältbiologerna), Louise (kursare från humanekologin) och hennes polare klätterväggen i Malmö. Det när nåt vi har snackat länge om, så det var schysst att det äntligen blev av. Väggarna i Malmö är lite fler, lite högre och lite brantare än de i Lund. Kul och inpirerande med ett nytt ställe att klättra på! Det känns skitbra att jag har kommit igång ordentligt med klättringen den här hösten. Nästan varje vecka har jag klättrat två dagar. Ett problem tidigare har varit att jag inte har haft någon som är lika peppad på att klättra som jag. För att komma tillrätta med detta fixade jag en maillista för alla jag brukar klättra med. Maillistan heter Klätterapan och består av en sju åtta pers. Den har resulterat i att det är mycket smidigare att få ta på folk och att det (nästan) alltid finns någon att klättra med. Bra! När man berättar att man klättrar är det ganska ofta som folk säger att de alltid har velat testa att klättra, och frågar om de kan hänga med nån gång. Flera gånger har det hängt med nytt folk till klättringen, och vissa har bestämt sig för att fortsätta. Det är roligt :)

Tillbaka på Geocentrum

Efter att ha läst humanekologi hela våren och halva hösten är jag nu tillbaka på naturgeografen. Jag läser en kurs som heter "Natur och miljöarbete i samhället". Den handlar om arbetsmarknaden för naturgeografer och lite om grundläggande miljöarbete (typ lite orientering i miljörätt, hur man skriver en miljökonsekvensbeskrivning, var man hittar kartor och geografisk data etc). Min tanke med att läsa kursen är att jag ska få lite bättre koll på OM jag vill jobba som naturgeograf och i så fall VAD jag vill arbeta med. Det känns rätt bra att vara tillbaka på Geocentrum. Anledningarna till detta är: 1 Det är så fina och bra lokaler, som man trivs i. 2 Man har mycket mer undervisning. Det är skönt att slippa ha självdisiplinen att studera på egen hand, och jag tror att jag lär mig mer. 3 Det är kul att träffa alla bekantingar från tidigare kurser igen. 4 Det är lättare att minnas tillbaka alla schyssta kurser jag har läst. Till exempel Tunisien-kursen förra hösten :) 5 Att läsa naturgeografi är mycket mer konkret än humanekologi, vilket kan vara ganska skönt. Dock var jag lite rädd att det skulle bli lite krock att komma tillbaka till den naturvetenskapliga naturgeografin efter att ha varit på den tvärvetenskapliga/humanistiska humanekologin. Att det skulle kännas som att naturgeografer stirrar sig blinda på "naturen" och glömmer bort att alla ekosystem på jorden är påverkade av människan. Hittills har jag blivit postitivt överraskad. De föreläsare jag har haft verkar tänka lite åt det humanekologiska hållet. Och mina kursare verkar vara relativt intresserade av att tänka om och diskutera miljöproblemen. Men jag måste ändå påminna mig om att ha humanekologin i bakhuvudet när jag läser naturgeografi. Att tänka kritiskt och inte glömma bort de sociala, ekonomiska och politiska dimensionerna av verkligheten.

Monsterkurs och vinter!

I helgen var jag iväg på kurs med Fältbiologerna. Kursen heter Monterkurs, och är en liten utbildning för alla nya distriktsstyrelser. Man lär sig om hur man håller bra möten, hur man skriver en distriktstidning, hur man hanterar media, hur föreningen kan göras mer demokratisk, hur man är en bra ordförande och mycket annat. Anledningen till att kursen heter Monster är omstridd. Jag tror att det är för att man blir monsterbra på att vara styrelse, men det finns de som hävdar att att namnet syftar till att det är monstermycket att lära sig. I vilket fall var det en innehållsrik helg. Många bra pass och många härliga människor som var peppade på att sitta ett år i styrelsen. Inspirerande! Minst lika härligt och peppande var det att få möta vintern. Kursen hölls lite utanför Uppsala, i en gård ute i skogen vid en sjö. Och det hade kommit cirka 10 cm snö! Det fick mig att längta efter skidåkning, tältmys, lägereldar och resor. (Kolla webalbumet för lite fina vinterbilder från helgen).

"Kursmiddag" hos Louise

Idag var det middag hemma hos min kursare och klätterkompis Louise. Tanken var att alla som läser B-kursen i humanekologi (vi är elva tappra själar) skulle samlas och fira att även denna delkurs, alltså miljöhistorien, är över. Visserligen är vi inte färdiga med våra hemtentor, men fira kan man ju göra ändå. Dock var uppslutningen bland kursarna väldigt skral. Det var bara jag, Johanne och Louise som representerade vår klass. Detta manfall balanserades dock upp av att jag drog med mig Maria, Rickard, Borgen och Linsen. Det blev en väldigt trevlig kväll, med en viss övervikt åt morbid humor. Jag och Maria inledde vår vistelse hos Louise med att släppa loss på Studenska gårdens (stället hon bor på heter så) flygel. Mina eftersökningar och längtan efter ett pianoliknande instrument har alltså äntligen givit en schysst utdelning.

Making change happen

Idag var jag på en liten festival som heter "Making change happen". Det hela är ett studentprojekt som fixas av några som läser ett internationellt mastersprogram om hållbar utveckling. Festivalen var lite som Skåne Social Forum, fast i mindre skala. Jag hörde på två debatter, käkade i det ekologiska caféet, minglade runt, spanade in världsbutikernas grejer och tittade på fina affischer som hade gjorts av förvånandsvärt duktiga högstadieelever. Första debatten handlade om hur universitetets olika miljöinriktade institutioner skulle kunna tänkas samarbeta, och den andra debatten handlade om filosofi och etik runt miljöfrågor. Intressant och givande.

Första tentan klar!

Så var första hemtentan skriven, inlämnad och tillbakafådd. Och det gick bra :) På humanekologin läser man fyra fempoängskurser per termin, och examinationsformen är alltid hemtenta eller paper. På miljöantropologin, som alltså är terminens första delkurs så var det paper som gällde, och jag skrev om hur miljöantropologin kan användas för att lösa miljöproblem. Det handlade bland annat om helhetssyn, ett subjektivt perspektiv och lokal kunskap. I början var det riktigt segt att skriva, men när jag väl kom igång var det roligt. Skriva I like.