We are sailing, we are sailing...

Så var det till slut dags för seglingen som jag har varit med och planerat ända sedan någon gång i början av våren. Det var spännande och intressant att se hur det som från början bara var idéer och planer nu blev till verklighet. Från början hade jag tänkt att inte vara så involverad i projektet, men det slutade med att jag engagerade mig en hel del. Sista dagarna före avfärd var det många mail om dagen som skrevs fram och tillbaka mellan oss som fixade i Fältbiologerna och fixargruppen i tyska NAJU. Största anledningen till att jag ville vara med på det hela var att jag skulle få möjlighet att segla skuta en hel vecka. Och det var ungefär lika härligt som jag hade förväntat mig :) Gamla segelskutor i trä tycker jag så mycket om! Jag njöt av att spatsera runt i hamnarna och spana in alla fina båtar. Och när jag och Lena hittade en bok med alla världens stora gamla segelfartyg hade vi svårt att slita oss. Vi hade väldigt varierande väder under vår färd. De första två dagarna blåste det inte så mycket och seglingen gick ganska lugnt till. Sedan började en period med ganska hårt väder. Fjärde och sjätte dagen blev det ganska mycket action under seglingen, båten lutade och gungade rejält och det var ömsom sol ömsom spöregn. Dag tre och fem var vi tvungna att stanna i hamnen eftersom det blåste storm. Riktigt härligt och vackert var det med så varierande väder. Och i en segelbåt ute på havet är det så påtagligt att man som människa är väldigt liten och utsatt, och totalt beroende av naturens krafter.

När det inte var segelmanöver eller regn på gång ägnade vi mycket tid åt att sjunga och spela gitarr på vår båt. Och jag övade en hel del på mitt nyinköpta munspel. Många timmar spenderades spelandes eller sjungandes. Det skulle vara intressant att veta hur många låtar man kan egentligen. På munspel kan jag numera iallfall spela: Fattig bonddräng, Idas sommarvisa, Ronja Röverdotter-låten och Turistens klagan... :)

Läs mer om projektet på dess egen blogg (länk till höger).

Skogssommarläger med Fältbiologerna

Planen var att jag skulle vara på hela lägerveckan, men det slutade med att jag och Maria stack dit från torsdag till lördag. Vilket ändå var tillräckligt länge för att hinna njuta lite av lägeratmosfär, trädklättring, tystnad, röklukt, tältliv och trevliga människor. Min kära vän Lisa var på besök från fredag till lördag, och det var riktigt kul att återse henne och låta henne träffa mina härliga vänner och bekanta i Fältbiologerna. (Lisa har också varit på CIU-utbyte, fast i Thailand och Åselse). Lägret huserade i skogen som tillhör Tolarps ekologiska lantbruk, som ligger utanför Ölmstad nordöst om Jönköping. Tolarp var verkligen en idyllisk plats! Små åkrar mitt inne i skogen, frigående höns, hässjat hö, en gammaldags brunn, en ko och två hästar som användes som gräsklippare, och flera andra hästar och småsmå föl i hagen brevid. Trädklättringen var en spännande och väldigt inspirerande upplevelse. Man klättrar alltså med hjälp av "vanlig" klätterutrustning, och inte på själva trädgrenarna. Vi gick upp på ett rep med prusikknopar, balanserade över till nästa träd på ett rep medan vi höll i ett annat rep som vi var säkrade till, och rappelerande ner från det andra trädet. Väldigt varierande väder hade vi. Mycket regn, och till och med åska på lördagskvällen. Men också riktigt varma och soliga stunder.

Reunion med Maria!

Min kära vän, tillika värpingegranne, Maria var på besök i veckan.

Hon har varit på CIU-utbyte i Costa Rica och Östersund, och därför har vi inte setts på sex långa månader. Det var riktigt kul att träffa henne igen!!! Höra om hennes öden och äventyr och uppdatera henne med de senaste newsen från lundalivet. Det var några i särklass slöa dagar vi hade tillsammans. Både hon och jag var lite småsjuka och allmänt energilösa efter våra senaste bravader. Det var med nöd och näppe som vi orkade ta oss till Fältbiologernas sommarläger (som ni kan läsa om i nästa inlägg). En av alla otroligt många bra saker med Maria är att hon och jag har samma (vissa skulle kalla det låga) humor. Vilket resulterar i många sköna, långa skratt... :)

Söt eller söt?

Min kära bror Mikael.

Norge Tour 07

Trondheim, omgång 1
Ja, så var jag tillsist framme i Trondheim :) Tillsammans med Rita var jag och såg en rugbymatch för första gången i mitt liv. Inte live alltså, utan på puben Kings Cross i Trondheim. Det var lite svårt att fatta alla regler i början, men när man hade kommit in i det lite var det kul. Rita spelar i norska damrugbylandslaget och förklarade sporten tålmodigt för mig :) Förutom rugby var vi på bio, drack öl, spelade beachvolleyboll, hade knytkalas och hade det allmänt trevligt. På måndagen och tisdagen hängde jag med Mari. Vår plan var att vi skulle bouldra (klättra utan rep) i Korsvika. Projektet fick dock abrubt avbrytas sedan vi hade blivit attackerade av fiskmåsar som vaktade sitt bo med stort engagemang. Att bli attackerad av en fågel är faktiskt ganska obehagligt. Även om fågeln är ganska liten förs tankarna till vildvittrorna i Ronja Rövardotter...
Ålvundfjorden
På torsdagen tog jag bussen till Ålvundfjorden för att besöka Marie. Sommaren 05 bodde jag hos henne och jobbade i Sunndalsöra. Hos familjen Hovde på Buvang i Ålvundfjorden känner jag mig därför som hemma och det var riktigt trevligt att träffa några av medlemmarna i den stora familjen igen :) På fredagen var jag, Marie och hennes syster Marianne uppe på Mulvikknuken (som är den lilla toppen som sticker upp på bortre sidan av fjorden på bilden). Det var en djurrik tur. På vägen upp såg vi många legor, "lerbad" och spår efter älg, rådjur och hjort, men märkligt nog såg vi inte några av djuren i egen hög person. Däremot såg de säkert oss... På vägen ner såg jag en huggorm för första gången i mitt liv. Den låg ihopringlad bland ormbunkarna och jag såg den lyckligtvis på ett behörigt avstånd på cirka 1,5 meter. Så fort ormen märkte mig blev den rädd och ringlade iväg. Puh! Det var lite läskigt att se den, och på resten av turen förvandlades många pinnar till huggormar i min fantasti...
Trondheim, omgång 2
Denna gång bodde jag hos Silje. Första kvällen bjöd hon på räkor och nybakade baguetter i solen. Härligt och gott! Tidigare under dagen hade jag fått ett SMS av morbror Örjan: "Vi är i Röros, var är du?" Det visade sig att Örjan och Co skulle befinna sig på Fosen, (som är en halvö precis norr om Trondheim) på söndagen för att sedan dra vidare norrut på måndagen. Så jag och Silje tog tillfället i akt och tog hurtigbåten till Fosen för att besöka dem. Det blev en väldigt härlig dag med fjälltur, bad i älven (som var riktigt varm, och erbjöd riktigt skön ryggmassage), volleyboll och god middag. Tillbaka i Trondheim kollade vi på "Loop", som var bra, men inte så bra som jag hade förväntat mig.
Einunndalen
Sista anhalt på touren var Idas säter i Einunndalen. Einunndalen är en flera mil lång älvdal som börjar på ca 1000 meter över havet. I dalbottnen ringlar sig Einunnaälven och dalen kantas av cirka ett femtiotal säter (fäbodar på svenska). Många av sätrarna är i bruk, vilket gör Einunndalen till en av de mest aktiva säterplatserna i hela Norge. Ida är budeja ("fäbodflicka") på Döllia, som ligger långt ovanför trädgränsen och varken har indraget vatten eller el (dock finns det solceller som ger ström nog till några små lampor). Att komma upp på fjället var gött!Dessa dagar bjöd bland annat på brödbak i vedugnen, två toppturer, mjölkning och hundkörning. Ida är en slädhundskörare av stora mått. Hon körde det hundra mil långa Finnmarkslöpet i år och har redan börjat träna inför 2008 års upplaga av löpet. När Ida sommartränar spänner hon fäst spannet framför bilen och kör sakta på grusvägen uppe på fjället. Jag fick vara med och assistera och det var väldigt kul och intressant. Förutom de 15 vuxna Alaskan Huskys som Ida hade uppe på sätret hade hon även två supersöta valpar och en supersöt kattunge, som brukade springa runt och leka och jaga varandra som galningar :) Icke att förglömma fanns det såklart kor på sätret också...