Jag tänker bli en arktisk naturguide

Sist jag skrev stod jag i valet och kvalet mellan två olika guideutbildningar. Och det slutade med att jag valde den ettåriga utbildningen här på Svalbard. Jag har hört så mycket bra om utbildningen, och det är superduktiga och bra folk som håller i den. Under sommaren har jag varit stamgäst hos Longyearbyens tre olika friluftsbutiker, jag har surfat åtskilliga timmar på nätet, jag har rådfrågat allt och alla, och jag har jämfört priser och skrivit en noggrann budget. Allt för att få tag på det bästa i kläd- och utrustningsväg, som behövs för mitt kommande studieår. Jag tänker att alla dessa prylar är såndana som jag ändå skulle ha köpt förr eller senare, och det mesta är sådant som håller i minst ett decennium.

Jag har varit väldigt nyfiken på min nya klass, eftersom jag tror att den kommer att forma året otroligt mycket.
Rent socialt såklart, men också med avseende på vilken nivå folk har på sina friluftsfärdigheter, och vilka ambitioner som finns. Första mötet med klassen är nu på söndag den 15 augusti, och sedan drar skolan igång den 16 augusti. SPÄNNANDE.

I'm in love with a fairy tale

Jag tror att det är sunt att fly lite från sin egen verklighet ibland, och ta en sväng i fantasins värld.
Twin Peaks är just ett sådant ställe, som jag har dragit till inte mindre är 29 gånger i sommar. Det började så smått för mig Svea och Peter i början av juni, och snart hade det utvecklat sig till en standardaktivitet i SWE-guideboligen. Vissa kvällar såg vi typ 4 avsnitt i rad; det är så svårt att sluta när man väl har börjat...

Första gången jag såg Twin Peaks var på Värpinge, men då var det bara första säsongen.
Andra gången var under mörkertiden på Svalbard, och då hann vi bara till mitten av andra säsongen.
Tredje gången var alltså nu i sommar, och nu har jag äntligen sett alla avsnitt. Utan att avslöja för mycket kan jag ju säga att sista avsnittet inte var direkt vad jag höll tummarna för.
Ska fjärde gången bli nästa mörkertid kanske? Jag har svårt att tänka mig en bättre setting för Twin Peaks än Svalbard i mörkertiden.

Mitt gästhus

Min kära chef på Gjestehuset 102 tog sig en välförtjänt semester i 10 dagar. Det innebar att jag skulle vara ansvarig för allt medan han var borta. Mina arbetstider skulle vara 07.30-11.00, 13.30-17.00 och 19.30-21.30. Tre gånger i veckan skulle jag dessutom jobba natt, och jag hade ständig jour på mobilen. Efter tre intensiva dagar insåg jag att det inte var hållbart. Som en räddande ängel damp Calle ner från en klarblå himmel. Hans plan var egentligen att resa runt i Asien, men han kunde inte hålla sig borta från Svalbard så en vacker dag kom han tillbaka, sugen på att jobba med lite av varje. Han tog mina kvällspass, vilket var otroligt skönt. När jag väl hade fått lite mer tid för att ta hand om mig själv var det skitkul att bossa över Gjestehuset. Kul med lagom mycket ansvar, gött med mästringskänslan och kul med alla tacksamma och trevliga människor. Men det var också superskönt när Trond kom hem och tog tillbaka ansvaret över sitt gästhus. Nu ser jag fram emot att ta igen lite av det sociala livet som jag har missat när jag har jobbat :)

Nytt folk i naustet

Nån gång i mitten av juni hade vi en hejdundrandes avskedsfest för Calle, som skulle dra ut och resa (det var också något annat vi firade samma kväll, men vad det var kommer jag inte ihåg nu). Jag har hängt massa med Carl-Martin och det kändes trist att han skulle bege sig till sällare jaktmarker, och inte komma tillbaka förrän i januari. Som tur var har vi hittat en värdig ersättare i form av den före detta ANG-studenten Philip, bördig från Trollhättan.

I slutet av juli var det dags för Fredriks avskedskalas. Den jäveln har fått sig jobb som glaciärguide på Jostedalsbreen (Europas fastlands största glaciär faktiskt) i augusti och tänker inte komma till till Svalis förrän i januari han heller. Bra att pojkarna kommer tillbaka nån gång iallafall, men man saknar ju dem när de inte är här och förgyller ens tillvaro med odiskad disk, spontan vinprovning, improviserad bastu, Pat Matheny på hög volym, eller historier om renkadaver... Fredriks ersättare Rita är också mycket värdig, och det svårt att inte tycka om henne direkt när man ser henne. Synd att hon bara ska stanna under augusti.