Nätterna blev kortare och kortare. Jag passade på att njuta av mörkret så länge det varade, väl vetandes om att snart skulle det vara ljust dygnet runt. Mars bjöd på otroligt vackra, och långa, soluppgångar och solnedgångar. Och plötsligt var det lika ljust mitt i natten som det har varit på dagarna under delar av mörkertiden. Den 19 april gick inte solen ner längre. Från becksvart dag till midnattssol på tre korta månader. Det är ett skådespel som jag är väldigt glad över att ha fått uppleva.
Med ljuset kom vårkänslorna. Det kändes lite märkligt att gå runt med vårkänslor när snön fortfarande låg djup och termometern visade tvåsiffrigt på minussidan. Med ljuset började också fåglarna komma tillbaka. Det är så härligt att se lite annat liv än renarna och riporna och de enstaka fjällrävarna. Och måsskiken utanför fönstret gör att jag börjar känna att jag faktiskt bor vid havet.
