En "svamputflykt"

Idag skulle vi förverkliga något vi pratat länge om, nämligen plocka svamp. Sagt och gjort. Jag, Maria, Rickard och Camille trampade iväg med siktet inställt på Torreberga, som ligger lite söder om Staffanstorp. Rickard hade berättat hur han något år tidigare hade plockat stora mängder champinjoner på denna plats, så det fanns ett visst hopp om en riklig skörd. På väg till Torreberga stannade vi till i Bjällerup. Vi gick husesyn, spelade piano och fikade, och fortsatte sedan vår färd söderut. I Staffanstorp mötte vi upp Emil, som hade tagit bussen, och jag skjutsade honom de sista kilometrarna. När vi kom fram satte vi oss genast på en betad kulle och käkade vår matsäck. Medan vi andra låg och slöade i solen gjorde Emil en insats och genomsökte området på svamp. Han kom tillbaka med tre champinjoner, och beskedet att det inte fanns så mycket mer att hämta. Således spenderades resten av eftermiddagen liggandes på gräset, mestadels diskuterandes spårtaxi. Precis före vi skulle bege oss hemåt igen gick Rickard en liten sväng och hittade cirka ett halvkilo champinjoner, vilka han plockade i en hast, eftersom vi andra var lite otåliga på att cykla därifrån. Totalt varade denna härliga svamputflykt i en sisådär sju timmar, och effektiv plocktid var kanske tio minuter. Men vad gör väl det? Huvudsaken är att vi hade det gött. För mig kändes det gött och välbehövligt att komma ut i ”naturen” en liten tur. Kanske blir det en ny svamputflykt, med lite mer fokus på själva svampplockandet senare i höst.

Lyxfrukost!

De första tre terminerna på Värpinge hade vi en favorit som gick i repris ett flertal gånger, nämligen lyxfrukosten. Nu när Maria har kommit tillbaka från sitt utbyte så var det dags att återuppliva traditionen igen. Dock var det så att alla, av olika anledningar, sov ganska länge denna dag. Vi började inte laga frukosten förrän vid ettiden, och hade inte ätit upp förrän vid fem… :) Det som bjöds var scones, arepas (ett costaricanskt påfund, som är lite som en blandning mellan scones och pannkakor), fruktsallad och varm choklad. Det bjöds också på värme och strålande sol. Att ligga på en filt på gräset och tugga i sig smaskigheter kändes som en mycket lämplig aktivitet en slö lördagseftermiddag som denna.

Fast food nation

Ikväll var det premiär för ”Films of the Earth”. Detta fenomen innebär att man på en tisdagskväll beger sig till SOL-centrum och ser på en film med anknytning till Humanekologi, tillsammans med humanekologer, LUMES-människor och annat löst folk. Efteråt är det brukligt att man promenerar vidare till Kalmar nation, som har pub på tisdagskvällar. Oftast är det nån slags miljöfilm som visas på filmkvällarna. Denna kväll såg vi ”Fast food nation”, som handlar om en köttfabrik, en hamburgerkedja, illegala invandrare och dåliga arbetsförhållanden. Orkar inte skriva någon utförlig recension, men sammanfattingsvis: Helt OK. Kan rekommenderas. Otäcka scener i köttfabriken (man är glad att man är vegetarian när man ser filmen).

Wrangla? Ska vi wrangla?

Denna termin har jag höjt ambitionsnivån när det gäller studierna. Förut när jag läste naturgeografi hade jag schemalagd undervisning i genomsnitt 9-16 varje dag. Det var bra på så sätt att jag la ner lagom mycket tid på skolan. När jag så började läsa humanekologi i våras fick jag erfara skillnaderna mellan de olika fakulteternas budgetar; naturvetenskapliga fakulteten är relativt rik, humanistiska fakulteten är relativt fattig. Detta resulterar i att man som humanekolog för nöja sig med 2-3 föreläsningar à 2 timmar per vecka, och alltså själv i mycket större utsträckning får ta ansvar för att lära sig något. Visst lärde jag min något under vårterminen, men nu i efterhand önskar jag att jag hade lagt ner liite mer tid på att faktiskt läsa kurslitteraturen. Därför har jag nu tagit lite tuffare tag i mig själv, och satt som mål att sitta på bibblan och läsa mellan tio och fyra varje dag. För att få sällskap, och ökad inspiration har jag försökt dra igång en liten läsgrupp bland mina kursare. I början var det lite trögt, men nu är vi en fem stycken som brukar sitta och ”wrangla”, som det heter med det nymyntade uttrycket. Upplysningsvis kan jag tillägga att biblioteket där vi sitter heter Wrangelbiblioteket.

Fest!

Igår hade vi fest på Värpinge. Vi hade hård konkurrens av ”Kulturnatten” i Lund och det kom uppskattningsvis 20-30 personer. Det var en ganska lugn och mysig tillställning. Vi hade bakat två långpannor med paj och kaka och kokat tre liter vaniljsås som vi bjöd på :) Själv var jag ganska trött och sliten och spenderade mesta tiden halvliggandes i vår sköna TV-soffa.

Skördetid

Rickard har flyttat in på Värpinge. Ett sätt som det märks väldigt tydligt på är att det numera ständigt finns något skördat hemma, i form av till exempel björnbär, aronia, äpplen, päron, plommon, krikon, hasselnötter, fläderbär och körsbärskornell. Och att det ”stadig vekk” (vet inte hur det stavas, men det betyder typ ”hela tiden” på norska) är pajbak, syltkok, kakbak, saftkok eller moskok på gång. Visst hade det varit en del av dessa företeelser utan Rickard, men jag tror att han sätter extra fart på det med sina tankar om att ”allt” ska tas tillvara och sin superkoll på var i Lunds parker och grönområden man kan hitta något ätbart. Lund (i likhet med många städer säkert) är verkligen en jätteträdgård full med mat, och det är verkligen dumt att inte fler drar nytta av det!

Här ska det klättras!

Det hela började med att jag och Fia anmälde oss till en nybörjarkurs i klättring på racketcentrum i Jönköping. Detta var i mars 2004 om jag inte minns fel. Sedan klättrade jag ganska intensivt hela våren och sommaren 2004. I augusti började jag på Nordfjord folkhögskola, och då blev det också en hel del klättring. Men efter Nordfjord mattades det av och under första året i Lund klättrade jag nästan ingenting. Förra hösten tog jag så upp klättringen igen och klättrade en del den terminen och vårterminen därpå. I mitten av våren ledde dock klättringen till att jag fick en överansträngning i ett muskelfäste i vänster armbåge, och det visade sig att det var en ganska envis liten inflammation. För att få bukt med detta problem trappade jag ner på klättringen och jag och Waqas började styrketräna istället. Planen för denna höst är att klättra två dagar i veckan i den mån armen pallar, och köra styrketräning efter varje klätterpass. Hoppas att det funkar… Det hade varit skitkul att kunna satsa lite på klättringen, och bli lite bättre. Jag känner mig fortfarande som en nybörjare på väggen :P.

STYM med popcorn och aroniakladdkaka.

Idag var det STYM, alltså styrelsemöte, för Skånes Fältbiologer. Att sitta i skånestyrelsen är ett av de sätten på vilket jag engagerar mig i Fältbilogerna just nu. Det är ett sätt som tar en del tid, och som potentiellt skulle kunna ta hur mycket tid som helst beroende på hur mycket man vill engagera sig. Jag tycker att det är skitkul med den typen av ”organiserings- och fixararbete”, och det är ganska gött att få vara med och bestämma :). Dock kan det kännas lite tungt när arbetet blir för ”byråkratisk”. Som när man ska skriva styrelsemötesprotokoll till exempel.

Humanekologin har börjat igen!

Den tredje september drog skolan igång igen. I höst ska jag läsa en kurs som heter "Humanekologi - Miljö, kultur och utveckling - Fortsättningskurs", men som i dagligt tal brukar kallas för Humanekologi B. Kursen är indelad i fyra delkurser: Miljöantropologi, Miljöhistoria, Miljösocioloi och Ekologisk ekonomi. Det är många som undrar var humanekologi egentligen är, så jag tänkte förklara lite kortfattat. En definition är att ämnet handlar om "Mänskligt liv och mänsklig verksamhet. I olika ekosystem och olika kulturer. I nuet och dåtiden. Med syftet att nå ökad förståelse för samspelet mellan människa och miljö." Som ni hör så låter det som att humanekologi kan handla om nästan vad som helst, och lite så är det. Ämnet är väldigt brett och väldigt tvärvetenskapligt. Man läser lite idéhistoria, lite antropologi, lite naturvetenskap, lite ekonomi, lite sociologi och så vidare. Ett begrepp som används en del är den "Humanekologiska triangeln", vilken har "miljö/natur", "samhälle/kultur" och "människa/individ" i vart och ett av sina tre hörn. Humanekologin handlar alltså om relationerna mellan dessa tre fenomen. För mig känns det väldigt bra att läsa humanekologi. Jag söker mig till ämnen har ett stort perspektiv, som försöker se en helhet. Jag tycker om att humanekologi handlar så mycket om miljö, och att ämnet täcker in många tankar som jag tidigare har tänkt på egen hand, och hört talas om. Humanekologi känns som ett superviktigt ämne som fler borde läsa. (Det finns en länk till höger om man är intresserad av att veta mer).

Kommentera mera!

Att skriva på bloggen känns som ett schysst sätt att hålla er, mina kära vänner, uppdaterade om vad som sker. Och när jag sedan får tillfälle att snacka med er är det jättekul att höra att ni har följt med lite på bloggen. Jag vet att ni läser vad jag skriver, men det hade ändå varit trevligt om några fler orkade skriva en liten kommentar till något inlägg. (Jag har själv varit väldigt dålig på att kommentera folks bloggar och resedagböcker, men har försökt bättra mig, nu när jag fattat hur kul det är att få lite feedback på det man skriver). Såå. Från och med nu är det (nästan) förbjudet att smygläsa min blogg utan att lämna en kommentar till något inlägg... :)

Lite smått & gott

De gångna dagarna har också bjudit på lite annat smått och gott. I lördags var det tacomiddag med Daniel, Marie och Johan. Och i söndags hängde (bokstavligen) jag och Rickard med Love och Ninna.

Nu när Johan har flyttat från Värpinge så går filmkvällarna ett osäkert öde till mötes. Tidigare har det nämligen till mesta dels varit Johan som har tagit initiativ till filmtittandet på gården. Men statistisken hittills ser ändå relativt bra ut: två filmer på en vecka. I måndags såg vi Walk the line (om Johnny Cash) och i onsdags såg vi kärleksdramat If only.

I lördags var det kräft-/kronärtskocksskiva i Bjällerup (”grannkollektivet”, för att använda Eriks ord). Det var mer en mysig än en festslig tillställning och mysfaktorn var ganska hög. Vi satt ute i vinterträdgården med massa levande ljus och hörde vinden vina och regnet smattra. Allteftersom kvällen blev kyligare åkte filtar, koftor och någon enstaka mössa ut.

Fixa och dona...

Veckan som gått har ägnats mycket åt att fixa och dona. Det vill säga fixa med internetuppkoppling, bära möbler, skriva ut foton, gå på bibblan, handla ditt och datt, fixa kurslitteratur, sätta upp ramar, säkerhetskopiera, hämta krukväxter, skruva upp hängmattan, gå igenom kvitton osv osv. Ganska mysigt tycker jag att det är att gå hemma och pyssla. Speciellt när man omges av fantastiska flatmates. Men fixandet blir liite tråkigt i längden. Känns skönt att jag har bockat av de flesta punkterna på "Att-fixa-listan" vid det här laget.

Med en Björn på Malmöfestivalen

Min kära vän Björn kom till Lund på kvällen måndagen den 20:e. Vi hade inte umgåtts på ett bra tag, och det kändes riktigt kul och bra att träffa honom igen :) Under veckan som följde blev det många sena nätter och långa sovmorgnar. På tisdag, onsdag och fredag drog vi in till Malmöfestivalen. Mina favvokonserter där var Anna Ternheim och Klezmofobia, som är ett band som spelar väldigt dansvänlig judisk folkmusik.

Hållviken

Tisdagen den 14 augusti kom Odd med sin treårige son Tor och hämtade mig och Maria i Jönköping. Några timmar och ett dopp i Vänern senare mötte vi upp Rickard på stigen ner mot Hållviken. I Hållviken har Rickard och hans familj sommarstuga och där skulle vi spendera de närmaste tre dagarna. Hållviken ligger i nordligaste Bohuskusten, inte långt från gränsen mot Norge. Våra dagar här fylldes bland annat av kantarellplockning, bad i Vangsjön, kortspel, kakbak, klättring på klipporna, promenader och godnattsageläsning.

Hem ljuva hem!

Den 19 augusti tog jag och Maria vår packning och transporterade oss och den från Källgatan i Jönköping till Värpinge gård i Lund, med hjälp av lokalbuss, swebuss och lokalbuss igen. Maria hade ett halvårs packning. Alla sommargrejer hon hade haft med sig till Costa Rica och alla vintergrejer hon hade haft med sig till Östersund. Själv hade jag "bara" en sommars packning, med det blev en avsevärd mängd kilon det också. Speciellt med tanke på att jag hade valt att låna ett tiotal böcker på bibblan i Lund och sedan släpa runt dem utan att läsa fler än cirka två. I vilket fall som helst kom vi iallafall lyckligt fram till vårt Värpinge framåt kvällen. Och det var ett kärt återseende! Hela kvällen och hela nästa dag gick jag runt och var smålycklig över att vara tillbaka. Det kändes grymt skönt att vara hemma hos sig själv för första gången på två månader. Visst är det väldigt trevligt att besöka att besöka folk, men det är lite slitsamt att alltid vara gäst i någons hem.